X
Annons
X
Krönika

Linda Pérez: Rosé - en vinstil som ofta missuppfattas

Min vän i blåvitrandig skjorta möter mig med en Cohiba mini i ena handen och nyplockade syrener i den andra. Han bor två kvarter från medelhavet. Bienvenue à Nice. Vi traskar ner mot det azurblå vattnet och flanerar längs strandremsan. Blickar ut över fanta-rosésippande turister medan en salt solkrämsdoftande bris sveper om oss.

Vid skaldjurskrogen Le Café de Turin är det dags för en immig karaff rosévin – en är ju inte sen på att ta seden dit man kommer. Medan axlarna sjunker centimeter för centimeter läppjar jag vin utan att ägna en tanke åt varken druva eller producent.

"Den som officiellt börjar analysera ett rosévin bör genast slängas i poolen", har romanförfattaren och vinskribenten Jay McInerney sagt.  Visserligen med glimten i ögat, men jag har flinat instämmande.

Annons
X

För rosévin är kanske en av världens mest missuppfattade vinstilar. Är vinet rosa finns sällan intresse för druvsorter. Och glöm tankar om årgångar; det ska ju vara den senaste. Det rosa marknadsförs som glädjen och lättjans ledsagare. Det är värden för sommarens livsstil och uteserveringarnas skära garnityr. Men, samtidigt som goddagspiltar över hela världen taggar loss på #roseallday sitter det en moraltant här med bitter eftersmak.  

Bland årets rosévinslanseringar är det högt och lågt och en hel del av det senaste som gäller. Mycket ligger i den lägre prisklassen och försöker flirta med artificiella söta jordgubbstoner. Ett par av dessa viner är en förolämpning både mot rosévinet och mot oss konsumenter, om än ett lyckat trick för skrupelfria producenter som tycker det är en bra idé att göra dåligt vin och marknadsföra det med sockriga etiketter och raffiga namn. Min mening i detta är att rosévinerna inte ska få komma undan grundkraven bara för att de representerar en somrig livsstil. Och det är trist att välgjorda rosa ska behöva konkurrera med jippon.

Hur gärna vi än söker ungt och lättsamt i ett rosévin måste det finnas en acceptabel lägstanivå.

Stäng

SvD VIN & MAT:s NYHETSBREV – vintips och recept direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här

    Vi ska givetvis inte behöva stå vid poolkanten och fördjupa oss i eftermiddagens törstsläckare. För precis som inledningens immiga karaff och de sjunkande axlarna förtäljer kan det vara underbart med viner i den enkla, klunkvänliga stilen. Men ett vin som inte längre känns ärligt utan fulsminkats till exakt rätt fruktarom och rätt nyans av rosa tycker i alla fall inte jag är någon lockelse. Hur gärna vi än söker ungt och lättsamt i ett rosévin måste det finnas en acceptabel lägstanivå.

    Vi har hela världen att välja ifrån. För nästan överallt där det produceras vin, görs också rosévin. Det finns med andra ord massor av både enkla och djupsinniga roséviner att välja. Så här i dess högsäsong kan vi luta oss mot att det i många fall är rätt lätt att spotta sommarens bottennapp; om vinets namn lika gärna skulle kunna vara namnet på ditt skära nagellack, din pudel eller sommarens ledigaste hashtag så kan det passa att vara på sin vakt. Och att gå på klassiska producenter är ofta ett säkert kort.

    I länken nedan har jag plockat fram ett gäng roséviner som jag tycker är goda, några är enkla och härligt lediga törstsläckare och andra i lite mer nyanserad, tänkvärd stil. Glad Sommar!

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X