Rorschach värdefullt som komplement

Under strecket
Publicerad
Annons

I en understreckare den 14/9 framförde professor Lennart Sjöberg kritik mot rorschach som metod för personlighetsbedömning. Sjöberg skriver upprört att ”miljoner människor över hela världen får sina livsöden påverkade av denna humbug”. Som om rorschachmetoden vore ett farligt, betydelsefullt instrument som missbrukas av människor som har makt och betydelse utöver den som andra bedömare äger. Tvärtom används rorschachtest alltid som ett hjälpmedel tillsammans med andra bedömningsinstrument. Sjöberg känner säkert till att man i sådana sammanhang kommer fram till slutsatser som grundar sig på en sammanvägning av all information som finns tillgänglig. Bildar de olika bitarna ett förståeligt mönster? Kompletterar de varandra, blir tillförlitligheten större. Ger olika bedömningsinstrument motsägelsefulla bilder, går man däremot vidare för att bättre förstå det som framkommit.
I de flesta fall sammanställs data av den person som har huvudansvaret, och den personen är i regel inte den som gjort
rorschachundersökningen. Åtminstone i rättspsykiatriska sammanhang, som verkar ligga Sjöberg närmast hjärtat, redovisas till och med i utlåtandet om det finns delade meningar bland dem som gjort undersökningen. Självklart är rorschach inte något magiskt instrument för att göra mätningar i den ”inre världen”. Det är ett försök att göra direkta iakttagelser för att kunna förstå de kognitiva och perceptuella processer som sätts igång, då en person får uppgiften att beskriva det som syns på rorschachtavlan. Hur tar hon sig an uppgiften, vad undviker hon att förmedla, vad gör hon när hon möter problem och vad händer då hon inte kan tackla dem? Det bör understrykas att testpersonen på det sättet försätts i en situation där hon har små möjligheter att kontrollera vilken information som lämnas. Å andra sidan observeras patienten på ett mycket strukturerat sätt, med exakta regler för vad som sägs av testledaren, i vilken ordning material presenteras och så vidare. Rorschach är väl förankrat i perceptuell/kognitiv
och psykodynamisk personlighetsteori, och utvärderingen sker på ett strukturerat sätt som kräver en erfaren testledare. En stor skillnad föreligger alltså om man jämför med intervjuer, där färre faktorer går att kontrollera.

Annons

Det är kanske sant som Sjöberg säger att rorschach i forskningssammanhang inte haft några banbrytande framgångar, men noggranna litteraturgenomgångar (se till exempel G Meyer, 2001) visar att metoden genomgående har samma validitet som andra personlighetsinstrument som används i liknande sammanhang. Det önskeinstrument som Sjöberg önskar sig finns alltså inte i sinnevärlden och kommer med all sannolikhet inte att finnas.
Jag hävdar alltså att vi behöver alla tillgängliga metoder för att göra avgörande bedömningar av människor, och rorschach är i själva verket den näst mest använda personlighetsmetoden i världen.
Alla metoder har starka och svaga sidor och det handlar om att ständigt försöka utveckla kunskapen om vad olika instrument är bra på och om hur olika instrument
kompletterar varandra. Att som Sjöberg envist arbeta på att försöka vederlägga värdet av en specifik metod, i det här fallet rorschach, är inte vetenskapligt, och hjälper oss inte i våra strävanden att beskriva människor på ett sätt som är till hjälp i de uppgifter vi har inom vården, rättsväsendet, lämplighetsbedömningar och liknande.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons