X
Annons
X
Recension

Trace element Rörelser som påminner oss om eftertankens skönhet

Helena Franzén plockar fram den anspråkslösa rörelsen och låter den växa till något större. Det finns något både skört och starkt i dessa fragment som utgör dansens och livets spår.

Helena Franzéns ”Trace element” på Dansens hus, här med Erik Nyberg och Patricia Saliba. Foto: Håkan Jelk

Plötsligt stannar allt upp. Fyra ryggtavlor väntar i dunklet, i kanten av scenen, omsvepta av vindens sus. På väg vart? Pausen finns ungefär mitt i Helena Franzéns nya verk ”Trace element”, som i sin helhet påminner oss om eftertankens skönhet – en bristvara i vår samtid.

Att få grunna, ta om, minnas, omtolka och treva vidare i det som är dansens men också livets spår har varit ett återkommande tema i Franzéns oeuvre på senare år. I solot "Extended" i våras gick koreografen själv på upptäcktsfärd i sitt konstnärskap. "Trace element" kan ses som en uppföljare där fyra dansare fortsätter sökandet i det som är Franzéns signum. Här finns, som titeln antyder, beståndsdelar och spår. Kroppsminnen som även är emotionella minnen att vandra bland.

Helena Franzéns ”Trace element” på Dansens hus, här med Erik Nyberg och Patricia Saliba.

Foto: Håkan Jelk Bild 1 av 3

Katarina Eriksson i ”Trace element” av Helena Franzén.

Foto: Håkan Jelk Bild 2 av 3

Helena Franzéns ”Trace element” på Dansens hus, här med Erik Nyberg, Åsa Lundvik Gustafson och Patricia Saliba.

Foto: Håkan Jelk Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X