Annons

Romantisk syn på snö i England

Under strecket
Publicerad

Det sista jag såg innan jag drog lager på lager av gardiner för fönstret var snöflingor som yrde mot natthimlen. När jag tidigt följande morgon skyndar mot Euston Station i norra London knarrar det under skorna. Inte en buss i sikte. I en gatukorsning står en sorglig liten Vauxhall och slirar hjälplöst. Det är måndagen den 2:a februari, dagen då Storbritannien drabbas av sitt tyngsta snöfall på 18 år. En dag då flygplatser och tusentals skolor hålls stängda, operationer ställs in på landets sjukhus och Arsenals värvning av den ryske fotbollsstjärnan Andrej Arsjavin är en hårsmån från att gå om intet för att personalen på fotbollsförbundet FA, i likhet med 6 miljoner andra britter, stannat hemma från jobbet. Totalt beräknas kostnaderna för utebliven arbetstid den här dagen motsvara 1,2 miljarder pund. Allt för några ynka centimeter snö.

Jag växte upp i Norrland. Vad jag vet har skolorna i min hemkommun aldrig hållit stängt på grund av vädret. Inte ens då taket till Hagaskolans gympasal rasade in under snömassorna någon gång på 1980-talet. Eleverna fick ha utegympa istället. I Umeå betydde allt mer än -15 C utegympa. Hela klassen tvingades snörvlande hasa runt i skogen på bakhala längdskidor när termometern i lärarrummet visade -14,9. Regler var till för att följas. Det är sånt som fått mig att hata snö. Men i London gör det tunna vita täcket folk lika storögt entusiastiska som barnen i Narnia. Tusentals har samlats för att åka nedför Primrose Hill på skidor, kälke eller vad som helst som glider på snö.

Annons
Annons
Annons