BechiRoman om en roman om att vara mörkhyad i Finland

Koko Hubara.
Koko Hubara. Foto: Niklas Sandstrom

En roman om en mor och en dotter, men också om att vara mörkhyad i ett vitt Finland. Therese Eriksson läser ”Bechi”, som efterlämnar många kvardröjande frågor – precis som en bra roman ska göra.

Under strecket
Publicerad
Annons

”Varje mammas liv och död är olika”, skriver Koko Hubara i ”Bechi” och det är en rad som kan läsas som en nyckelmening i romanen. Brist på moderskärlek får förödande konsekvenser, ett kvävande överflöd av detsamma kan också få det. Ja, det här är en roman om döttrar och mödrar, inget nytt under solen, sådana har vi läst förut. Men Hubara förser urberättelsen med nytt syre, när hon lägger lager efter lager av komplexitet till en enkel och evig fabel.

Koko Hubara debuterade med essäsamlingen ”Bruna flickor” 2018, den bygger på hennes blogg med samma namn och handlar om erfarenheter av att vara icke-vit kvinna i Finland. Hubaras första roman ”Bechi” knyter på flera vis an till essäsamlingen, med sin gestaltning av hur bruna människor behandlas i offentliga (och icke-offentliga) rum. Scenerna tidigt i romanen – när Bechi och hennes mamma Shoshana möts över en fika och servitrisen envisas med att tilltala dem på engelska trots att de svarar på finska – är bara ett, talande, exempel.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons