Recension

NathalieRoligt när svensk tönt blir romantisk

Under strecket
Publicerad
Annons

”Det är hemskt men sorgen gör henne bara vackrare”, säger Nathalies kvinnojägare till chef (Bruno Todeschini) och tittar längtansfullt efter Audrey Tautous välklädda baksida på väg bortåt i en korridor. Han sammanfattar poängen, att vi ska drabbas av Audrey Tautous sorgliga öde och samtidigt sucka åt hennes fantastiska stickade tröjor och mönstrade pennkjolar.

Ja, Audrey Tautou, snarare än Nathalie, för det finns egentlig ingen gräns mellan karaktären Nathalie och den vi biobesökare tror att skådespelaren Audrey Tautou är. Nathalie kunde vara fortsättningen på Amelie från Montmartre: Amelie gifter sig med sin älskade, men sen blir han påkörd av en bil och dör. Hon blir förstås förkrossad, en förkrossande vacker änka. Hon begraver sig i arbete, avancerar på jobbet och blir gruppchef.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons