Recension

The WacknessRoligt med lätt livskris

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är sommaren 1994, temperaturen är ”HOT and HUMID” och Luke (Peck) som bor på Manhattans Upper East Side säljer marijuana ur en glassvagn. Han har just tagit studenten, har inga vänner, föräldrarna bråkar som katt och hund – och han är fortfarande oskuld. Tillräckligt med material för en tonårsdepression således. Behovet av att prata av sig för ihop Luke med terapeuten dr. Squires (Kingsley) hos vilken han byter till sig terapitimmar mot gräs. Squires är själv rätt deprimerad av vad som tycks vara hans tredje medelålderskris, och de blir vänner.

Trots att Luke är kär i doktorns styvdotter Stephanie (Thirlby) så är kärnan i The Wackness den manliga vänskapen. Ingredienserna är förutsägbara – Squires vill vara ung och Luke vill sluta vara förvirrad och ha sex – och ger upphov till en del malande samtal om ”livet”. Men samspelet mellan Kingsley och Peck blåser tristessen ur scenerna. Peck har en slags trulig charm, en klarhet i blicken som förmedlar mer än hans försök att härma en ledsen hund. (Filmens titel kommer av att han bara ser ”det knäppa” – the wackness – i tillvaron). Och Sir Ben ”Gandhi” Kingsley som iförd peruk suger på en bong eller kör ner tungan i halsen på Mary-Kate Olsens stjärnögda hippeflicka ser ut att ha väldigt kul.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons