Annons

Jag och min brorRolig och vacker – som en intellektuell Bridget Jones

Anne-Élisabeth Bossé i ”Jag och min bror”.
Anne-Élisabeth Bossé i ”Jag och min bror”. Foto: Folkets Bio

Sophia har varken jobb eller bostad och flyttar därför in hos sin nihilistiske bror. Men när han träffar en ny flickvän uppstår friktion. ”Jag och min bror” är som Woody Allen korsad med Greta Gerwig.

Under strecket
Publicerad

Anne-Élisabeth Bossé och Patrick Hivon i ”Jag och min bror”.

Foto: Folkets BioBild 1 av 1

En film från Montréal om syskonkärlek och livets trivialiteter i tiden före medelåldern – ingen dödlig dramatik, inte vidare romantisk, inte heller udda nog för att klassas som quirky. Det är svårt att tänka sig att skådespelaren Monia Chokris regidebut hade kunnat inviga prestigesektionen Un certain regard i Cannes förra året, än mindre ha premiär på svensk bio i år – vore det inte för att underbarnet Xavier Dolan under det gångna decenniet satt Québec-filmen på kartan, och även inspirerat närstående. Inte för att denna filmregion står och faller med Dolan, men för att världen genom hans filmer fått syn på detta fransktalande film-Kanada med originella dokumentärer och dramer om dysfunktionella familjer, ofta anspråkslösa men rika på temperament.

Chokri slog igenom i Dolans andra film ”Hjärtslag”, som ung kvinna i en ljuvligt kolorerad ménage à trois. Hennes egen film är mindre stiliserad och högstämd, men innefattar också ett slags triangeldrama, som originaltiteln gör gällande. ”La femme de mon frère” syftar främst på broderns nya flickvän, gynekologen som utför en abort på huvudpersonen Sophia för att strax därpå lägga an på hennes bror Karim som följt med till kliniken. Därför är det litet synd att den svenska titeln, ”Jag och min bror”, endast tar vara på två av de medverkande, när också den utomstående kvinnan blir avgörande både för berättelsen och dess andemening.

Annons
Annons
Annons