X
Annons
X
Recension

Ronja Rövardotter Röjarfest med baksmälla i rövarskogen

Det råder rövarliv i Mattisskogen. Men kanske inte av det slag som dokumentäraktuella Astrid Lindgren hade tänkt sig när hon skrev sin moderna rövarroman ”Ronja Rövardotter” 1981, utan mer i form av rejv, vilket inledningsvis skapar ett rejält gung med två dj:er och ett gäng gummibollsstudsande rumpnissar på Kulturhuset Stadsteaterns stora scen där Ronja Rövardotter nu härjar för andra gången på ett decennium (senast 2004 i regi av Stina Ancker).

Och som brukligt är vid institutionsteatrarnas traditionella familjeuppsättningar i juletider så sparas det inte på resurserna, utan här är det extra allt som gäller. Inte minst i Annsofi Nybergs kreativa kostymer som för tankarna till dystopiska science fiction-filmer i stil med ”Road Warriors” och ”Transformers” – ett slags postmodern stileklekticism med inslag av krigarrustning, Grunge och Vintage. Men också i Martin Chocholouseks scenografi som associerar till industriell Bauhausarkitektur snarare än medeltida rövarborg i barrdoftande skogsmiljö. Här är det bara de malvaliknande blommorna i ljust rosa som bryter av. För att inte tala om grådvärgarnas lysande djävulsögon

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X