Rojalistiskt engagemang

Under strecket
Publicerad
Annons

När en talesman för den brittiske tronarvingen nyligen förnekade att påståendena om prinsen av Wales var sanna blev resultatet en om möjligt ännu större uppståndelse. Trots att uttalandet inte ens gick in på vad dessa påståenden handlade om.
Att vara rojalist i det förenade kungadömet kan inte vara det lättaste. Det framgår också av debatten inom den brittiska högern.
Den konservative filosofen Roger Scruton har sin uppfattning om den senaste skvallervågen klar. Han förmedlar den med visst eftertryck i tidskriften The Spectator (15/11): ”Om ryktet är falskt, då bör man inte vara intresserad. Om det är sant, bör man än mindre vara intresserad.” Den som botaniserar i floran av illvilligt sladder fläckar nämligen ner sin egen själ.
Scruton påminner läsarna om maningen från Paulus i Filipperbrevet, att vi ska ta fasta på ”det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent”. Lösnummerbladens bakdanterier passar förstås sällan in under den rubriceringen. I den mån de rapporterar om något som är sant handlar
det normalt inte om det som är upphöjt, rätt och rent.
I samma nummer av The Spectator publiceras dock en annorlunda analys i samma ärende. Rod Liddle noterar att det bara är löst folk på vänsterkanten som struntar i vad kronprinsen kan tänkas ha haft för sig. Alla andra bryr sig, därför att de bryr sig om kungahusets framtid. Rojalismen kan tydligen ta sig många olika uttryck.

Annons
Annons
Annons