Recension

The Houston kidRodney Crowell - The Houston kid

Under strecket
Publicerad
Annons

Rodney Crowells nya skiva är hans bästa sedan debuten 1978, Ain't living long like this. Han kallar den The Houston kid, och det är hans mest personliga. Han ger minnesbilder med stark miljöatmosfär från barndomen i Houston. Familjen var poor whites (inte white trash), även om det fanns en nickel för ”the coming of the ice cream man”, som Crowell sjunger med en biblisk vändning.
Men inte alltid kärlek. Crowell ger ruskiga interiörer av våld i hemmet; det egna eller någon annans, det fanns i hans närhet. Men här finns även bitterljuva texanska vykort och ett gott humör när han hyllar sin tidigare svärfar: ”I've seen the Mona Lisa, I've heard Shakespeare read real fine/It&s just like hearing Johnny Cash sing I walk the line.”
Och Crowells melodikänsla är som alltid osviklig. Han är elementär, men får allt att låta självklart. Steuart Smiths stickiga gitarrljud sätter också sin prägel på musiken.
Lyssna även på: Rodney Crowell: Ain't living long like this och Jewel of the South.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons