Annons

”Robyn får Way out West att spraka”

Under strecket
Publicerad

**Avslutningsdagen på **Way Out West kommer så det apokalyptiska skyfallet och ser ut att göra lördagskvällen till en sorglig historia. Men någonstans när Jenny Wilson sjunger ”Restless wind”, under tidig kväll, letar sig solen tillbaka in bland Slottskogens lummiga trädtoppar och festen börjar åter. Ljuset på scenen är sparsmakat och det tar en stund att inse att Wilson endast är ackompanjerad av två musiker. Det räcker dock, och det snarare understryker hennes alldeles unika uttryck, än sänker det. En formstark version av ”The Future” motar sedan bort de sista molntussarna från himlen.

Ungefär samtidigt är det dags för Veronica Maggio att ta sig an den största scenen. Det blonda håret, det anspråkslösa uttrycket och hennes patenterade trivselsoul kännsnästan för folklig för att tilltala Way Out West, men ändå fungerar det. Efter låtar som ”Satan i gatan”, ”Välkommen in”, ”Sergels torg” och ”Låtsas som det regnar” går det inte att bli annat än imponerad av vilken effektivitet hon har i sin katalog. Det är svenskt så det tippar över, men det injicerar energi tillbaka till en festival som ruskar av sig de sista vattendropparna.

Annons
Annons
Annons