Recension

Body talk pt 1Robyn är på väg mot något större

Under strecket
Publicerad
Annons

Kanske började det någonstans när Missy Elliott för nio år sedan släppte singeln 4 my people? Sedan dess har klubbmusiken flyttat fram sina positioner inom kommersiell r&b, och idag har vi nått fram till en situation där namn som Rihanna, Christina Aguilera och Kelis är ytterst svårsorterade i skivfacken. Robyn hamnar måhända lite utanför, det var nu ett ganska duktigt gäng år sedan hon kunde klassas som r&b. Dock följer hon med i samma ström av bara farten.

Första spåret på Body talk är ren klubbmusik i rakt nedstigande led från den tredje technogeneration i Berlin. Vid producentspakarna sitter Klas Åhlund som här faktiskt lyckas gå utanför det ganska ålderstigna Teddybears-sound som det första smakprovet Fembot led av. Den småfåniga titeln Don’t fucking tell me what to do och en viss Felix Da Housecat/electroclash-känsla till trots så har den ett effektivt beat som är ytterst svårt att värja sig emot.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons