Väggarna i stadshussalen är murade på plats av handgjort holländskt tegel. Eldstaden och en liten del av teglet kommer bevaras för att återuppföras på ny plats.
Väggarna i stadshussalen är murade på plats av handgjort holländskt tegel. Eldstaden och en liten del av teglet kommer bevaras för att återuppföras på ny plats. Foto: Erik Lefvander

”Finast i sitt slag” – rivs: ”Ett slöseri utan dess like”

Det har kallats en av landets mest anmärkningsvärda byggnader. Nu demoleras Kiruna stadshus – trots att det hade varit möjligt att flytta. Den svenska rivningsivern raserar bit för bit delar av vårt kulturarv.

Uppdaterad
Publicerad

På Kiruna stadshus svarta dörrar syns två runda avtryck. Dörrhandtagen som brukade sitta där, snidade i masurbjörk av konstnären Esaias Poggats, har flyttats till det nybyggda stadshuset tre kilometer bort.

Det är november 2018 och byggnaden är tom och låst. Den står i den så kallade sprickzonen, omgiven av husgrunder från rivna byggnader som avtecknar sig bland fjällbjörkarna. I takt med att LKAB:s malmbrytning sker allt djupare ner i berget har berggrunden underminerats och gett upphov till en sorts konstgjord seismisk aktivitet som tvingar staden att flytta. I takt med att marken deformeras rivs nu Kirunas stadskärna etapp för etapp. Det gamla stadshuset rör sig omkring en decimeter i veckan, allt närmare den imploderande gropen vid gruvbergets fot, och inne i stadshussalen har sättningarna i marken ritat långa sprickor över det blanka svarta terrazzogolvet.