Annons

Ivar Arpi:Riv inte vårt kulturarv!

Rött hus med vita knutar.
Rött hus med vita knutar. Foto: Leif R Jansson/TT

En dröm om ett eget hus. Ett rött torp med vita knutar. Runtom i landet finns ödehus som kan göra drömmen sann för en mindre peng. Men på regeringens bord ligger en utredning som hellre vill ha massrivning.

Publicerad

Ett rött gammalt torp med vita knutar. Gärna nära vatten. Där ens barn kan hitta vinbär och vildhallon, och frågar om krusbär går att äta. En tomt med blommande syrener där man kan ha uppsikt över barnen under skuggande äppelträd. Ett hus som byggts för att hålla. Där väggarna minns hur de som bott där stretade på. Hur de levde av jorden – den ofta alldeles för ogina jorden – av fisket, av djuren. Där generationer av barn sprungit runt och fått solblekt hår och brunbrända ben. Där deras små fotspår nu ersatts av djurstigar. Där man hittar spår av de som gått före och sedan försvunnit när man utforskar skogen på nytt. Den stora skogen som aldrig tar slut. Där barnen kan få hålla en liten groda ömsint i handen. Där de kan lära sig höra skillnad på storlommens klagan och ugglors hoande. Där solnedgången får vattnet att brinna.

Är det en omöjlig dröm? Runtom i landet står ödehus. På regeringens bord ligger just nu en utredning av Boverket som vill underlätta rivning av dem. Men i stället för massrivningar av vårt kulturarv, vore det inte bättre om de som drömmer om ett liv närmare naturen fick möjlighet att rusta upp husen? Har vi inte lärt oss något av 1900-talets rivningsvansinne?

Stengärde.

Foto: Orlando G Boström/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons