Recension

I afton opera. Radiosymfonikerna Dir: Patrik Ringborg Solister: Erika Sunnegårdh, Krister St. Hill, Dominic Natoli.Ringborg leder energin rätt

Under strecket
Publicerad
Annons

Om förbundslandet Hessens norra gräns varit Östersjön hade det åtminstone inte förelegat några formella invändningar mot att inbjuda Staatstheater Kassel till Östersjöfestivalen. Sjövägen är annars den väg som operorna brukar ta för att nå Berwaldhallen helskinnade, det vill säga kompletta, i ett stycke. Men förpackade som smycken, som ”operapärlor” eller lösryckta scener, går det bra även landvägen. Särskilt med Patrik Ringborg på pulten, ty allt han tar i ger mersmak. Han är för närvarande Kasseloperans Generalmusikdirektor, vilket är en finare titel med mer husmakt än chefdirigent.

Det var främst tack vare hans insats som rubriken ”I afton opera” över veckans konserter med radiosymfonikerna – två korta och två långa – fylldes av samma lyckokänsla som efter en av sann sångarglädje fullmatad operakväll, där både sångarna och orkestern har kommit till sin rätt.Marknaden översvämmas av dirigenter som inbillar sig att deras uppgift mest är att ladda arbetsklimatet med energi. Ytterst få – i skrivande stund tänker jag mest på Herbert Blomstedt och Myung-Whun Chung (och på Toscanini naturligtvis) – har förmågan att leda sin energi in i frasen och placera den där den lyser som starkast.

Annons
Annons
Annons