Stenhammar 150 årRingborg ger symfonin en praktfull revansch

Dirigenten Patrik Ringborg får Stenhammars symfoni att bli en palimpsest där skriften ligger i lager på lager.
Dirigenten Patrik Ringborg får Stenhammars symfoni att bli en palimpsest där skriften ligger i lager på lager. Foto: Yanan Li

Wilhelm Stenhammar satte själv stopp för sin första symfoni, men idag blir den ett drabbande vittnesmål om en värld som flytt. En 150-åring låter sig återupptäckas under Konserthusets festival.

Under strecket
Publicerad
Pianisten Martin Sturfält gör en Stenhammar med fenomenal precision.

Pianisten Martin Sturfält gör en Stenhammar med fenomenal precision.

Foto: Yanan Li
Annons

För ett sekel sedan var det inte nordiska skidåkare och hockeylag som var blodiga konkurrenter, hetsade av kvällspressen, utan tonsättare. När Wilhelm Stenhammar fick höra Jean Sibelius andra symfoni blev han knäckt, skrev ett beundrande brev till konkurrenten och la de två partiturbanden till sin egen första symfoni på pianopallen för att kunna sitta bekvämt. Där fick de sedan ligga kvar.

Så långt, inget nytt. Men i brevet skrev Stenhammar: ”... det är ju stora fång av under du hämtat upp ur det omedvetna”. Däri låg Sibelius modernitet: det omedvetna hade sprungit fram. Den symfoni Stenhammar komponerat i trettioårsåldern var däremot redan från början en sen musik.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons