Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

The canvas show Ringaktade motiv tar revansch

DRIVEN ILLUSION Hans Isaksson är en av våra mest utpräglade tingdiktarei bild. Hans sevärda utställning ”The canvas show” förbarmar sig över tillvarons nednötta föremål och sätter ljuset på deras kärna.

The canvas show

Genre
Skulptur
Var
Gallery Björkholmen, Kommendörsgatan 15

T o m 19 oktober

Hos den franske tingdiktaren Francis Ponge träder vardagens föremål fram i ett avklarnat ljus. I detaljerade prosapoem kramar han fram essensen ur apelsiner, bröd och cigaretter. Ponge skriver inte för drömmare och romantiker utan diktar om de jordbundna ting som omger oss. Volymen ”Le parti pris des choses” (”Ur tingens synvinkel”, i översättning av Jesper Svenbro 1977)är en eftertraktad bibel, en encyklopedi att bli uppfylld av.

Intresset för obetydliga föremål löper som en röd tråd också i bildkonsten. En av den svenska nutidskonstens mest utpräglade tingdiktarei bild är Hans Isaksson, som i en märkvärdig utställning förbarmar sig över tillvarons nednötta föremål. I hans motivvärld ryms förbrukade sliprondeller med grov textur, torkade fruktskal och en armé av gamla skosnören. Det rör sig om avskräde på väg mot ändstationen. Tingen stannar förvånat upp några ögonblick när döden kommer med sitt budskap.

Det handlar inte så mycket om kasserade föremål som släpats in från gatansom om en serie drivna illusionsnummer med
trompe l’œuil-effekter. Med några undantag har han själv tillverkat avskrädet, ett hantverk där samtliga verk sedan har översatts i olja på duk. De är inte lätta att definiera utan rör sig i gränslandet mellan måleri och skulptur. Isaksson har böjt, bockat och skurit med skalpell.

Annons
X

Utställningen utmärks av distinkta tempoväxlingar och ouvertyren inleds redan i entrén med en hög tonart. Där har en lila systemkasse – ”Berra” – virvlat upp i taket. Den tycks ha fastnat, glömd av Gud och världen. På en vitmålad väggsockel står en tom toarulle av målarduk. Ringaktade motiv tar revansch och kräver sin stund i solen.

Ropografi (rhopos=strunt) betecknar ett måleri med enkla motiv. Termen är samtidigt beroende av sitt motsatspar –
megalografi –som står för något storslaget. Den romantiska föreställningen om konstnären som schaman är svår att rucka på och artisten har fortfarande makt att förvandla grus till guld. En rad oansenliga föremål har gjort klassresan från nedersta botten till heliga objekt.

Med parafraser på Lucio Fontanas ikoniska snittmålningar ifrågasätter Hans Isaksson konstvärldens raderade berättelser och mytbildningar. Han suggererar inte som sin föregångare ett grandiost och metafysiskt kosmiskt universum utan dröjer sig kvar bland livsmedel och bruksting. Detta vittnar de genombrutna dukarna med motiv av ananasfrukter och prosaiska skosnören om.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det symbolladdade äpplet blir som hos Cézanne en förevändning för stränga färg- och formexperiment. Två mobiler föreställande långa slingor av fragila äppelskal vrider sig likt maskar eller som klisterpapper för att fånga sommarens flugor. Här dras skalandets konst till sin spets. Det är egentligen ett alldeles för elegant avfall –ingen skalar längre äpplen på ett så tålmodigt sätt. Betoningen ligger på förpackningen och ytan, men så är det via den omsorgsfulla reduceringen vi arbetar oss in till kärnan och når kunskapen.

    Ett par gånger står braskande titlar i vägen för upplevelsen, vilket är olyckligt i en utställning som i så hög grad bygger på stämningar och det språklösa. En titel som ”All about Eve” blockerar förståelsen av de raffinerade mobilerna med äppelskal. Det gäller också ”Josephine Baker”, en serie objekt föreställande ruttna bananskal. Den världsberömda estradören – sin tids Madonna eller Lady Gaga –uppträdde visserligen i en omtalad scenkostym med plyschbananer, men titeln blir för spekulativ och leder inte fram till en djupare betydelse. Men detta är randanmärkningar i en utställning som i ett pulserande nu mediterar över det obönhörliga i att saker och ting förändras, dör och tar slut.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X