Annons

Ringaktad kupp-kung

Fredrik I är inte bara en av den svenska historiens mest okända utan också en av dess mest misskända kungar. Mutkolv, vällusting, libertin, bastant egoist och trolig kungamördare är några av de omdömen som vidhäftar hans minne.

Publicerad

Historiska aktörer och i all synnerhet kungar bedöms efter prestationer snarare än personliga egenskaper. Ludvig XIV:s utsvävningar och Peter den stores omtalade grymhet har eftervärlden därför kunnat fördra - som regenter uträttade de mycket som blivit bestående och som format deras länders historia. Fredrik I gavs aldrig utrymme att spela någon politisk roll och har därför endast hågkommits för tvivelaktiga karaktärsdrag. Det kan därför vara värt att påminna om att han åtminstone inledningsvis besatt en ganska betydande martialisk prestige.
Fredrik föddes 1676 i Kassel i mellersta Tyskland. Hans far var lantgreve av Hessen-Kassel, ett av många halvstora tyska grevskap som skaffade statsinkomster genom att leja ut legotrupper till betalande stormakter. Vid sidan av en rätt gedigen boklig bildning fick Fredrik därför tidigt en grundlig militär fostran. Redan vid tolv års ålder kommenderade han ett infanteriregemente.

Sin karriär som handelsresande i krig inledde Fredrik i 1690-talets antifranska
koalition. När Karl XII drog i fält år 1700 hade han först tänkt ansluta till den svenska armén, men året därpå bröt spanska tronföljdskriget ut. I ljuset av denna verkliga stormaktskonflikt förbleknade det stora nordiska kriget till en lokalfejd i Europas periferi och Fredrik trädde i stället i tjänst hos tidens mest namnkunniga härförare: Eugen av Savoyen och hertigen av Marlborough. Fredrik verkade nära dem båda men var samtidigt den typ av kommenderande general som stred tillsammans med trupperna och han sårades flera gånger av både kulor och blankvapen.
Trots eftervärldens njugga omdöme måste Fredrik tillerkännas ett betydande mått av politisk förslagenhet. Tanken att förvärva den svenska kungakronan tycks nämligen ha vaknat strax efter Karl XII:s nederlag vid Poltava. Fredrik var visserligen inte den som kläckte planen, men han hade tålamodet och kylan att fullfölja den.
Förutsättningarna var rätt enkla: Karl XII var ogift och barnlös. Närmaste tronföljarkandidater var kungens ogifta syster och
hans omyndige systerson. Genom äktenskap med den förra hade Fredrik en femtio-femtiochans på den svenska kronan om Karl XII plötsligt stupade - vilket under omständigheterna fick anses vara en lågoddsare.
Sagt och gjort: på våren 1715 ingicks äktenskapet mellan Fredrik och Ulrika Eleonora och på senhösten 1718 gick Karl XII helt planenligt ur tiden. Fredriks eventuella inblandning i dennes död är en fråga som vi garanterat aldrig kommer att få säkert svar på.

Annons
Annons
Annons