Annons

Hasse Alfredson. En sån där farbror som ritar och berättarRikt och roligt om den stora humorkungen

Hans Alfredson, 1931–2017.
Hans Alfredson, 1931–2017. Foto: Jack Mikrut/TT

Absurditet och nonsens var humorkungen Hasse Alfredsons honnörsord. I en ny stor biografi tecknas inte bara hans livsporträtt, utan en hel era. Saknas gör däremot mer utförliga analyser, tycker Lars Ring.

Under strecket
Publicerad

Kalle Lind.

Foto: Gabriel Liljevall Bild 1 av 2
Bild 2 av 2

Det är alldeles för ont om män som behärskar konsten att fnittra. Dock – den 28 juni 1931 föds det en, nämligen Hans Folke Alfredsson – efternamnet ännu stavat med två s. Inte anar väl modern, den skojfriska Aina, att sonen en dag ska bli hyllad med en tegelsten till levnadsteckning – och firad som Svea rikes humorkonung. Så blir det ändå. Komikern, På spåret-deltagaren, poddaren med mera, Kalle Lind, har nu skrivit den första stora biografin som är tänkt att täcka allt från den helsingborgska, idylliska uppväxten till slutet på den 86-åriga sagan om en man som kom att skildra – och själv gestalta – ett land som gick från socialdemokratisk vision till småborgerlig statsbyråkrati och – som alltid såg bakom och bortom, förstod att ingenting biter så som skratt.

Vissa människor har ju fabulerandet och spånandet som tvång. Vissa blir visionärer, andra revolutionärer medan några hela tiden vänder och vrider på verkligheten som den var en Rubiks kub. Den som lyckas behålla en storskalig portion barnslighet – ett ord som hädanefter kommer att användas som vidunderlig förmåga att leka, och tillåta sig direkta upptåg från en ocensurerad diktarkälla – och kombinerar den med en stor portion akademisk bildning kan möjligen uppnå den alfredsonska storheten. Han var anglofil av sig också, och musikalisk. Humor är ju, när allt kommer omkring, en känsla för rytm.

Annons
Annons
Annons