Annons
X
Annons
X

”Riksbankens experiment måste genast upphöra”

Den ekonomiska politiken måste inriktas på att minska risken för en framtida krasch på fastighetsmarknaden i spåren av negativa räntor. Finanspolitiken bör riktas in på att öka investeringstakten i Sverige. Det skriver Hans Sterte och Christer Käck, Skandia, som menar att den ekonomiska politiken idag utgår från de problem Sverige hade 1970–1990.

Riksbankschef Stefan Ingves uppmanas att ändra penningpolitiken, för att minska riskerna i ekonomin, skriver artikelförfattarna.
Riksbankschef Stefan Ingves uppmanas att ändra penningpolitiken, för att minska riskerna i ekonomin, skriver artikelförfattarna. Foto: Jonas Ekströmer/TT

DEBATT | FINANSPOLITIK

Omläggningen av penningpolitiken med en övergång till inflationsmålstyrning som inleddes 1995 har tjänat Sverige väl. Inflationsmålet har, tillsammans med de strukturåtgärder som genomförts i Lindbeckskommissionens spår, bidragit till ökad samhällsekonomisk stabilitet, en mer förutsägbar prisutveckling och bättre tillväxtkraft. Sverige har idag ett högt internationellt anseende – både för vår penningpolitik och för hur våra politiker har genomfört nödvändiga reformer. De utmaningar svensk ekonomi har att hantera framöver är dock av en helt annan art än de på 1990-talet då inflationsmålstyrningen inleddes.

Svensk ekonomi växer idag så att det knakar, band annat till följd av den förda penningpolitiken, världsmarknadens utveckling samt de senaste årens stora invandring. Parallellt med den starka konjunkturen bedriver Riksbanken den mest expansiva penningpolitiken någonsin. Det är nu hög tid att strama åt penningpolitiken och i motsvarande mån stimulera ekonomin via finanspolitiken. Sverige är i skriande behov av att öka de privata och offentliga investeringarna i takt med att vår befolkning ökar snabbt.

En omläggning av den ekonomiska politiken handlar i grund och botten om att minska risken för en framtida krasch på fastighetsmarknaden i spåren av negativa räntor. Fastighetskraschen 1990-92 ledde till den längsta och djupaste lågkonjunktur vi haft sedan 1930-talet – med en halv miljon förlorade jobb som facit. Den historiska lektionen vill ingen uppleva igen.

Annons
X

En annan allvarlig effekt av onaturligt låga räntor är att dynamiken i ekonomin sätts ur spel. Den kreativa förstörelseprocessen hejdas när alla låntagare kan få billig finansiering. I en väl fungerande ekonomi slås det sämre, mindre effektiva företaget ut och det välskötta, effektiva företaget kan växa. Den ordningen har ställts på ända med det låga ränteläget. Ränteläget i Sverige och övriga västvärlden har därmed bidragit till den avtagande produktivitetstillväxten efter finanskrisen 2008.

I förlängningen riskerar den förda penningpolitiken att sänka levnadsstandarden för Sveriges framtida pensionärer.

Vi kan också konstatera hur det låga (eller i vissa fall negativa) ränteläget drabbar Sveriges pensionssparare. Är det rimligt att låntagare subventioneras av negativa realräntor, medan den som sparar får se sitt kapital eroderas över tid? Svaret på den frågan måste vara nej ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. I förlängningen riskerar den förda penningpolitiken att sänka levnadsstandarden för Sveriges framtida pensionärer.

Idag är Riksbankens reporänta -0,5 procent. För att också pressa ned räntor med längre löptider köper Riksbanken även obligationer för enorma belopp. Hur ska investerare veta vad värdet på en tillgång eller ett kassaflöde är när hela räntekurvan är manipulerad? Att pengar allokeras fel när ingen vet vad marknadsräntan är medför ett samhällsekonomiskt problem.

Det är därför nu hög tid att Riksbankens program för stödköp av obligationer, som pressar ner långräntorna, upphör. Det är dags att låta marknaden sätta priset på pengar igen.

Vår bedömning är att penningpolitiken bör stramas åt samtidigt som reformtakten och investeringarna måste öka inom områden som bostadsmarknaden, utbildning, barnomsorg och vården. Dessutom finns eftersatta behov inom områden som exempelvis energi- och transportsektorn.

Den stramare penningpolitiken vi argumenterar för behöver alltså mötas av mer expansiv finanspolitik. Efterfrågetrycket i svensk ekonomi hålls därmed uppe samtidigt som inflationstakten bör kunna hållas kvar på en låg och stabil nivå.

En omläggning av den ekonomiska politiken, där penningpolitiken stramas åt till förmån för mer expansiv finanspolitik skulle minska riskerna i ekonomin och öka den samhällsekonomiska nyttan. Sverige behöver investeringar och reformer – inte minusränta och obligationsköp som riskerar leda till att utvecklingen på fastighetsmarknaden går överstyr med svåröverskådliga konsekvenser som följd. Riksbankens penningpolitiska experiment bör därför snarast upphöra.

Hans Sterte

kapitalförvaltningschef Skandia

Christer Käck

räntechef Skandia 1986-1995, ansvarig för obligationsportföljen fram till 2014

Hans Sterte och Christer Käck Foto: Pressbilder
Annons

Riksbankschef Stefan Ingves uppmanas att ändra penningpolitiken, för att minska riskerna i ekonomin, skriver artikelförfattarna.

Foto: Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 2

Hans Sterte och Christer Käck

Foto: Pressbilder Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X