Annons
X
Annons
X

Riksbanken är inne på fel spår

Penningpolitiken framstår i dag som rörig, svårtolkad och mindre transparent. Vi hoppas att Riksbanken nu sänker räntan och tydligt fokuserar på huvuduppgiften. Det skriver professor Pontus Braunerhjelm och docent Johan Eklund.

Riksbankschefen Stefan Ingves blir intervjuad i samband med tidigare räntebesked.
Riksbankschefen Stefan Ingves blir intervjuad i samband med tidigare räntebesked. Foto: BERTIL ENEVÅG ERICSON / TT

BRÄNNPUNKT | PENNINGPOLITIKEN

Förtroendet för Riksbanken och penningpolitiken har tagit skada.
Pontus Braunerhjelm och Johan Eklund

För drygt fem år sedan, i september 2008, valde Riksbanken att höja räntan trots klara tecken på ekonomisk avmattning och internationell turbulens. Händelseutvecklingen tvingade sedan Riksbanken att vid nästa möte i oktober omedelbart sänka räntan.

Faktum är att Riksbankens räntepolitik under en längre period har missat att nå inflationsmålet på 2 procent, med stora ekonomiska konsekvenser som följd. För ett år sedan påpekade vi detta i en debattartikel (DI 17/12 2012). Vi menade då att Riksbanken kraftfullt borde ha sänkt styrräntan (50 punkter). I stället har Riksbanken valt att bortse från starka ekonomiska argument och forskningsresultat och omtolka sitt mandat.

Annons
X

Resultatet av Riksbankens högräntepolitik är en svagare svensk ekonomisk utveckling; svenska företag har förlorat konkurrenskraft gentemot omvärlden, hushållen betalar alltför höga räntekostnader och sysselsättningsutvecklingen har varit svagare än vad som troligen annars hade varit fallet. Men framför allt – vilket är allvarligt – har det lett till att penningpolitiken i dag framstår som rörig, svårtolkad och mindre transparent.

Riksbankens agerande har med rätta utlöst en het penningpolitisk debatt. I dag framstår Riksbankens direktion som splittrad och utan tvekan har förtroendet för Riksbanken och penningpolitiken tagit skada. Försvararna av den strategi Riksbanken valt bygger dessutom, i vår mening, upp orimliga förväntningar på vad penningpolitiken kan åstadkomma. Bakom oviljan att sänka räntan finns en oro över prisutvecklingen på bostäder och hushållens stigande skuldsättningsgrad, det vill säga att en fastighetsbubbla har byggts upp. Motivet till Riksbankens agerande bygger på en felaktig analys av svensk ekonomi kombinerat med att Riksbanken agerar utanför sitt mandat.

Prisutvecklingen på bostäder och skuldsättningen avslöjar förvisso ett underliggande strukturproblem i svensk ekonomi. Priserna har ökat men det förefaller bero på helt andra saker än spekulativt framdrivna prisökningar. Anna Hedborgs utredning om överskuldsättning tyder också på att hushållens balansräkningar klarar av en på sikt väntad räntehöjning. Ytterst drivs emellertid prisökningarna av en brist på bostäder, särskilt i växande storstadsområden. För att komma till rätta med det krävs helt andra lösningar än de penningpolitiken kan bidra med.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Om pris- och skuldsättningsgraden anses vara ett problem kan detta på kort sikt bemötas med minskade avdragsmöjligheter, amorteringskrav eller lånetak. Än viktigare är dock att fastighetsmarknaden avregleras för att minska de mycket långa projekt- och tillståndstiderna men också för att komma till rätta med de inlåsningseffekter som hyresregleringen skapar. I andra hand handlar det om finanspolitiken och om hur skattesystemet kan bidra till en ökad rörlighet på bostadsmarknaden. Detta är med andra ord områden som Riksbanken varken kan eller bör försöka göra något åt. På längre sikt är den enda lösningen en politik som ökar bostadsbyggandet.

    Prisstabilitet bör vara Riksbankens primära mål även i fortsättningen. När Riksbanken ägnar sig åt andra saker blir penningpolitiken otydlig och rörig, vilket på sikt urholkar trovärdigheten. Att försöka uppnå andra mål – till exempel hushållens skuldsättningsgrad – när i princip bara ett medel (räntan) kan användas skapar osäkerhet om grunderna för penningpolitiken. Det driver dessutom fram orimliga förväntningar på densamma. Att fortlöpande diskutera Riksbankens mål, till exempel ett nominellt BNP-mål, är viktigt men ett beslut kring ett ändrat mandat ligger hos riksdagen.

    Riksbankens agerande och den penningpolitiska debatten är därför olycklig på flera sätt. Det spår Riksbanken har slagit in på riskerar att bli oöverskådligt och få allvarliga konsekvenser. Politikerna måste ta ansvar för bristen på bostadsbyggande och en felreglerad fastighets- och byggmarknad – den problematiken kan inte överlåtas på penningpolitiken. I samband med tisdagens räntebeslut hoppas vi att Riksbanken sänker räntan och tydligt fokuserar på den huvudsakliga uppgiften – ett stabilt penningvärde och 2 procents inflation!

    PONTUS BRAUNERHJELM

    professor, KTH, och vd för Entreprenörskapsforum

    JOHAN EKLUND

    docent, Internationella Handelshögskolan i Jönköping, och forskningsledare, Entreprenörskapsforum

    Mer debatt om Riksbanken:

    Annons
    Annons
    X

    Riksbankschefen Stefan Ingves blir intervjuad i samband med tidigare räntebesked.

    Foto: BERTIL ENEVÅG ERICSON / TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X