Recension

De fattiga i ŁódźRik krönika över Łódź fördömda

EN JUDISK FAUST Steve Sem-Sandberg undersöker i sin nya roman den yttersta förnedringen i Łódźgettot – den påtvingade självförintelsen. Det är ett kraftprov och tveklöst hans bästa roman hittills, skriver Mikael van Reis.

Under strecket
Publicerad
Steve Sem-Sandberg har författat en roman om livet i gettot i Warsawa under andra världskriget.

Steve Sem-Sandberg har författat en roman om livet i gettot i Warsawa under andra världskriget.

Foto: LARS PEHRSON
Annons

För en trettio år sedan anmälde Artur Lundkvist Peter Weiss ”Motståndets estetik” – romantrilogin om kampen mot nazismen – och han kallade den för ”en genomlysning av hela belägenheten”.
Steve Sem-Sandbergs nya roman
De fattiga i Łódź – massiv i formatet men slipad till luftig pregnans i minsta vinkel – är också den en mäktig skildring där dokumenten bildar grunden för fiktionens inlevelse i det historiska ödet. Men här handlar det inte som hos Weiss om politisk och konstnärlig diskussion, utan om människoföraktets bråddjup och det slutna rummets obönhörliga faktum. Romanen genomlyser hela belägenheten under de fyra år som nazisterna höll den judiska befolkningen i den polska staden Łódź inspärrad i getto. Avsikten var dubbel – att exploatera judarna som slavarbetskraft och utplåna dem som människor.

Gettot i Łódź inrättades i februari 1940 och skulle bli det näst största i Polen efter Warszawagettot – Łódź hade då en befolkning på nästan 700000 individer varav en tredjedel var judar. Inget getto skulle existera så länge som det i Łódź och skälet var att dess 120 verkstäder var fenomenalt produktiva. De försåg Wehrmacht med uniformspersedlar, men i augusti 1944 upphörde slutligen gettot att existera. Då fanns 877 överlevande kvar.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons