Annons

Richard gick i 87 timmar: ”Förnuftet värsta fienden”

Att gå extremt länge utan paus väcker intensiva känslor. Mardrömslika transtillstånd och euforiska lyckokickar. Richard Andersson vet, han gick över 87 timmar i sträck i Maratonmarschen. Nu laddar ett gäng nyfrälsta långgångare för premiär i tävlingen som beskrivs som ”djävulsk”.

Under strecket
Publicerad

Richard Andersson är för det mesta tyst när han går långt. Han ödslar ingen energi på att prata. ”Under första dygnet på tävlingen brukar det vara en hel del snack och skratt. Men jag försöker stänga ute allt sorl”, säger han.

Foto: Daniel Vesterhav Bild 1 av 5

Richard Andersson får ofta höra att han ser ”oberörd ut” när han går. ”Vilket kan vara sjukt irriterande för de andra, de kan inte läsa av mig”, säger Richard Andersson. Bilden är tagen utanför Nykvarn 2018 och mot slutet av tävlingen Maratonmarschen. Richard Andersson till höger och Agne Truss i mitten. Funktionären med gul väst heter Daniel Vesterhav.

Foto: Christer Janzon Bild 2 av 5

Laget ”0–24" tränar i ur och skur inför Maratonmarschen i juni. Just den här aprilmorgonen gav sig gänget ut i ett mulet Hågadalen i Uppsala. Jessica Persson, som tar på sig regnbyxorna, är ny i laget sedan några veckor. På bilden också Martha Jorsback, Elin Hammarsten och Mattias Sidebäck.

Foto: Anna Ehn Bild 3 av 5

Fikapaus i snöblandat regn.

Foto: Anna Ehn Bild 4 av 5

Martha Jorsback, Elin Hammarsten, Jessica Persson och Mattias Sidebäck i laget ”0–24”. Saknas vid träningstillfället gör Anne Aalto.

Foto: Anna Ehn Bild 5 av 5

Richard Andersson är för det mesta tyst när han går långt. Han ödslar ingen energi på att prata. ”Under första dygnet på tävlingen brukar det vara en hel del snack och skratt. Men jag försöker stänga ute allt sorl”, säger han.

Foto: Daniel Vesterhav Bild 1 av 1
Richard Andersson är för det mesta tyst när han går långt. Han ödslar ingen energi på att prata. ”Under första dygnet på tävlingen brukar det vara en hel del snack och skratt. Men jag försöker stänga ute allt sorl”, säger han.
Richard Andersson är för det mesta tyst när han går långt. Han ödslar ingen energi på att prata. ”Under första dygnet på tävlingen brukar det vara en hel del snack och skratt. Men jag försöker stänga ute allt sorl”, säger han. Foto: Daniel Vesterhav

Det hände på Maratonmarschens fjärde dygn. Richard Andersson hade gått i snart 80 timmar, dag som natt, utan sömn. Nu försökte han komma i kapp en av de funktionärer som turas om att hålla hastigheten på 5 km i timmen. Men det gick inte. Han kom inte närmare hur mycket han än kämpade.

Annons
Annons
Annons