Ledare

Jesper Sandström:Resultatet blir stängda gränser

Morgan Johansson och Ursula von der Leyen
Morgan Johansson och Ursula von der Leyen Foto: Nabizadeh/TT/Monasse-Pool/AP

Prat och fagra löften, men inga lösningar på problemen. Resultatet kan bli fler stängda gränser, såväl inom Europa som gentemot resten av världen.

Under strecket
Publicerad
Annons

I tisdags (15/9) fick justitie- och migrationsministern ta emot migrationskommitténs betänkande. Det var nog, som Aftonbladets Ingvar Persson påpekade, en upplevelse ungefär lika lustfylld som att få ett meddelande från Kronofogden. Det finns ingen enighet, vare sig inom kommittén eller inom regeringen. Senast i början av nästa år måste det fattas beslut om ny politik. Annars fortsätter den gamla, tillfälliga lagstiftningen med egentligt bäst-före-datum 20 juli 2021, att gälla. ”Jag ser ingen risk för att vi inte ska klara det”, säger Morgan Johansson.

Här är det läge att påminna om att denna minister gärna ägnar sig åt magiskt tänkande. Redan 2017 skulle han knäcka gängen. Och redan 2002 skulle han göra Sverige narkotikafritt inom tio år. Det kan tyckas raljant att påpeka, men är en viktig del av problembeskrivningen. Få andra politikområden är så illa drabbade av problemet med önsketänkande, som migrationspolitiken.

De partier som önskar sig en mer eller fortsatt generös migrationspolitik, i det svenska dagsläget främst V och MP, motsätter sig varje förslag till att göra politiken mer hållbar. De säger nej till försörjningskrav, nej till språk- och samhällskunskapskrav, och nej till vandelskrav för permanent uppehållstillstånd. Och visst kan man förstå tanken att det viktigaste är folks frihet att söka sig hit, och i förekommande fall få det skydd de behöver, oavsett om de uppfyller sådana krav.

Annons
Annons

Men det är just önsketänkande, eftersom uppehållstillståndet inte bara är en väg in i samhället och en bekymmersfritt utdelad möjlighet att skapa sig ett bättre liv. Det innebär också ett stort ekonomiskt åtagande för det mottagande samhället. Kanske mest kännbart i kommuner med gapande hål i sina budgetar, vars kostnader för socialt stöd ökat brant i spåren av den senaste migrationsvågen. Det åtagandet kan aldrig någonsin bli hållbart om det inte är så att merparten av dem som invandrar hit också, relativt snabbt, börjar försörja sig själva.

Andra talar om liberaliserade arbetsmarknadsregler och förbättrade utbildningsinsatser för att lösa integrationsproblemen. Visst är det adekvat och önskvärt, men sådant måste vara på plats innan man ger generösa invandringsmöjligheter. Om man inte ordnar det lämnar man en mängd människor i limbo, utan realistiska möjligheter att själva ta ansvar för sin integration.

Migrationsfrågan utmanar inte bara på nationell nivå, utan är en ödesfråga för sammanhållningen i EU. Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen meddelade i sitt linjetal i onsdags (16/9) att Dublinförordningen, de EU-gemensamma regler som bland annat säger att människor ska söka asyl i det första EU-land de kommer till, ska upphävas. Istället ska vi få ett nytt system med ”gemensamma strukturer för asyl och återflyttningar, och en ny stark solidaritetsmekanism”.

Ännu finns inga detaljer, men det är tveksamt om ett EU som gradvis ålägger medlemsstaterna allt mer av sådant de kanske inte önskar, har någon chans att lyckas. Risken är att länder, hellre än att godta hårdare solidaritetskrav, säger tack och adjö. Dessutom kommer, via EU:s så kallade ”sociala pelare”, hårdare krav på utökat socialt skydd till medborgarna, vilket riskerar att göra migrationen än dyrare och till ett ännu mer riskfyllt åtagande för mottagarländerna.

Allt sammantaget väntar en perfekt storm av önsketänkande, fagra ord och illa verklighetsförankrade förslag. Istället för fungerande migrationspolitik kan resultatet bli fler stängda gränser, såväl inom Europa som gentemot resten av världen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons