Annons
Fördjupning

Resultatet av bråket: Akademien fick all makt

André Malraux förespråkades som 1969 års Nobelpristagare av Anders Österling men det var Samuel Beckett som fick priset.
André Malraux förespråkades som 1969 års Nobelpristagare av Anders Österling men det var Samuel Beckett som fick priset. Foto: Keystone/Jane Bown/TT

Striden om 1969 års Nobelpris ledde till en nyordning som gav Akademien all makt. Kaj Schueler har läst de nu offentliggjorda handlingarna kring valet av Samuel Beckett och konstaterar att om De aderton för 50 år sedan bråkade internt, så riskerar sprickor i dag att bli offentliga.

Under strecket
Publicerad

Aleksandr Solzjenitsyn i samspråk med Svenska Akademiens Karl Ragnar Gierow.

Foto: TTBild 1 av 2

Anders Österling var emot att ge Samuel Beckett 1969 års Nobelpris.

Foto: Kent Östlund/TTBild 2 av 2

Det var djup oenighet i Svenska Akademiens Nobelkommitté vid valet av 1969 års Nobelpristagare. Fyra ledamöter ställde sig bakom Samuel Beckett och två föredrog fransmannen André Malraux. Motsättningarna kanaliserades framför allt genom Nobelkommitténs ordförande Anders Österling (för Malraux) och ständige sekreteraren Karl Ragnar Gierow (för Beckett).

Men det stannade inte vid det. På mer eller mindre principiella grunder avrådde Österling Akademien att välja Beckett, vilket även Gierow gjorde med Malraux. Österling menade att det skulle skämma ”pristagarserien” om en författare av den storleksordningen inte fanns med. Gierow däremot ser ett pris till Malraux som politiskt. Han skräder inte orden om hans inflytande över det kulturella livet i Frankrike. ”Han har inte sällan visat sig i stånd att göra det i en anda av maktmänniska som kommit åsiktsförtrycket så nära som någonsin skett utanför diktaturstaterna.”

Annons
Annons
Annons