Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

History Unfolds/En reflektion Respektlöst och tänkvärt på Historiska

Pireuslejonet i sin virkade dräkt kan få vem som helst på gott humör, skriver Eva Bäckstedt, som ser samtidskonst på Historiska museet. Bäst fungerar dock den del som handlar om hur forskningen ständigt omtolkar historien.

Pireuslejonet, ett monument i museets entréhall, med en virkad one-piece av konstnären Elisabeth Bucht.
Pireuslejonet, ett monument i museets entréhall, med en virkad one-piece av konstnären Elisabeth Bucht. Foto: Katarina Nimmervoll/Statens historiska museum

History Unfolds/En reflektion

Genre
Utställning
Var
Historiska museet

Pågår t o m 19 november 2017/tills vidare.

Historiska museets nya utställning är egentligen två. Den ena och övergripande är ”History unfolds”, ”Historien vecklar ut sig”, som utgörs av samtidskonst som placerats ut i museets permanenta utställningar, noga räknat tio verk av konstnärer från Sverige och andra länder.

Den andra heter ”En reflektion” och är museets eget bidrag till ”History unfolds”. Den ska också stå kvar betydligt längre än de tio konstnärernas verk. Ett av dem hittar man redan i entrén, Elisabeth Buchts ”Möte med lejon”, där det monumentala Pireuslejonet har fått på sig en virkad superhjältedräkt i glada färger.

De övriga konstnärer som är representerade, framför allt med olika typer av installationer, är Susan Neiselas, Esther Shalev-Gerz, Artur Żmijewski, Hiwa K, James Webb, Jannane Al-Ani, Meriç Algün Ringborg, Dušica Dražić och Minna L Henriksson.

Annons
X
Videoverket “The gold room – an answer to Borges’ text The Scandinavian destiny” av Esther Shalev-Gertz på Historiska museet. Foto: Katarina Nimmervoll/SHM

Den publik som utställningen i första hand riktar sig till förutsätts vara konstintresserad, och bör dessutom vara bra på engelska. Inte nog med att utställningstiteln är engelskspråkig, en stor del av konstverken är det också. De videoinstallationer där det inte talas svenska har oftast bara engelsk text.

Är man inte konstkritiker bör man avhålla sig från att bedöma själva verken. Återstår att ta ställning till Historiska museets ambition att, genom att anlita konstnärer, ”gestalta andra perspektiv och se på ett historiskt material på nya sätt”, som det står i pressmaterialet.

Det har sina sidor. Ta till exempel en av mina personliga favoriter, Pireuslejonet i sin virkade dräkt. Respektlöst och kul, kan få vem som helst på gott humör. Fast sedan är det ju det där med lejonet. Det är en kopia av ett antikt grekiskt original, men varför finns det just på Historiska museet?

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Därför att vikingar ur det bysantinska väringagardet har ristat runor i det. Vad man har kunnat tyda av runslingorna kan man läsa om på informationsskylten intill, men själva runorna syns förstås inte under det färgglada yllegarnet. Ingen skugga över konstnären. Däremot undrar man om Historiska museet anser att det är att se ett historiskt material på nya sätt att inte se det alls.

    ”Prayer (Stockholm)” av James Webb. Ljudinstallationen som består av över hundra böner visas i Gotiska hallen på Historiska museet. Foto: Katarina Nimmervoll/SHM

    Likaså kan man fundera över en annan favorit, ljudinstallationen ”Prayer (Stockholm)” i Gotiska hallen. Miljön är tveklöst kongenial för James Webbs suggestiva verk – återigen, ingen skugga över konstnären – men på vilket sätt det ger andra perspektiv på hallens medeltida kyrkokonst har jag svårt att se.

    Dessutom är de konstnärliga budskapen – om man ändå ska våga sig på en tolkning – inte precis uppseendeväckande. De handlar i stort sett om alla människors lika värde, om vikten av tolerans, medkänsla och ömsesidig respekt i alla lägen, och att det finns en hel del i vår egen historia att göra upp med, som till exempel den skamliga rasbiologin.

    Visst, det är bara att instämma, och det gör sannolikt större delen av den bildade publik som är utställningens målgrupp, men det är aldrig roligt att bli skriven på näsan, inte ens när man håller med.

    I princip är det samma budskap som förmedlas i den del av utställningen som – på klingande svenska, halleluja! – heter ”En reflektion”, men där finns också en tydlig museipedagogisk avsikt.

    Och det funkar riktigt bra. Man har plockat ut en rad föremål ur sina samlingar, däribland det magnifika Elisabetrelikvariet, och diskuterar på vilka sätt museet har berättat om dem, eller helt negligerat dem, efter samtidens skiftande ideologiska konjunkturer.

    Anledningen till att det fungerar är att ”En reflektion” inte bara bygger på åsikter och attityder, utan på forskningsrön. Nya tider ställer nya frågor, ny forskning ger nya svar, historien omtolkas ständigt, och det är nyttigt och bra att det blir belyst. Frågan är om inte varje kulturhistoriskt museum borde tillhandahålla ett liknande memento om innebörden av begreppet ”forskningens nuvarande ståndpunkt”. Forskningens framtida ståndpunkt kan vara en helt annan, och det behöver man påminnas om ibland.

    Dušica Dražić undersöker en del av de uppskattningsvis tio ton jordprover som museet har i sina samlingar. Foto: Katarina Nimmervoll/SHM

    I det perspektivet hade man kunnat förvänta sig ett resonemang om vilka föreställningar som styr historieberättandet i dag, och vilka de eventuella skygglapparna kan vara. Det är svårt att betrakta sig själv och sin egen verksamhet på det sättet, men det skulle vara intressant att se ett försök.

    För egen del hoppas jag till exempel att framtida forskning ska kunna berätta mer om övre Norrlands fornhistoria än vad Historiska museet gör i dag, med tanke på alla de arkeologiska fynd som gjorts där under de senaste decennierna. Likaså vore det intressant att få veta varför museet har så lite att säga om folkvandringstiden som har gett oss flera av våra mest spektakulära fornfynd. Har den helt enkelt kommit i skuggan av den kommersiellt gångbara vikingatiden?

    Det finns kort sagt utrymme för fler reflektioner i ”En reflektion”.

    Annons
    Annons
    X

    Pireuslejonet, ett monument i museets entréhall, med en virkad one-piece av konstnären Elisabeth Bucht.

    Foto: Katarina Nimmervoll/Statens historiska museum Bild 1 av 4

    Videoverket “The gold room – an answer to Borges’ text The Scandinavian destiny” av Esther Shalev-Gertz på Historiska museet.

    Foto: Katarina Nimmervoll/SHM Bild 2 av 4

    ”Prayer (Stockholm)” av James Webb. Ljudinstallationen som består av över hundra böner visas i Gotiska hallen på Historiska museet.

    Foto: Katarina Nimmervoll/SHM Bild 3 av 4

    Dušica Dražić undersöker en del av de uppskattningsvis tio ton jordprover som museet har i sina samlingar.

    Foto: Katarina Nimmervoll/SHM Bild 4 av 4
    Annons
    X
    Annons
    X