Respektera folkomröstningens resultat

Under strecket
Publicerad
Annons

Nästa år kommer vi att folkomrösta om ett eventuellt svenskt deltagande i EMU:s tredje steg. Det steg som betyder att kronan kan bytas mot euron och att beslutanderätten över ränte- och valutapolitiken flyttas från Riksbanken till den Europeiska Centralbanken (ECB).
En förutsättning för att människor ska känna sig motiverade till att sätta sig in i frågan är att de med säkerhet vet att resultatet kommer att respekteras. Varför ska de annars gå och rösta?
Den förestående omröstningen aktualiserar debatten om folkomröstningars legitimitet. Jag oroas därför över de signaler som statsvetaren Olof Ruin gett uttryck för både på DN Debatt (27/11 och 8/12) och i TV-programmet Agenda (1/12). Signaler som öppnar för att ge politikerna maximal handlingsfrihet även vid ett nej. Signaler om att det spelar ingen roll hur medborgarna röstar, till sist blir det ändå ett ja.
Olof Ruins spekulationer om ett eventuellt lågt valdeltagande och vilken vikt politikerna därmed ska fästa vid folkomröstningen riskerar att bli en
självuppfyllande profetia. Ju mer genomslag bilden som Ruin försöker att förmedla, desto lägre valdeltagande kan det bli. Och det kommer att vara både ja- och nejsägare som stannar hemma.
Noterbart är att Ruins spekulationer om folkomröstningens vikt vid ett lågt valdeltagande endast gäller vid ett nej. Den demokratiska legitimiteten vid ett lågt valdeltagande torde vara lika tilltufsad oavsett om det blir ett nej eller ett ja. Men det vill inte Ruin kännas vid.
En av de viktigaste faktorerna för att få ett högt valdeltagande är tydliga signaler om att omröstningsresultatet, oavsett om det blir nej eller ja, kommer att respekteras.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons