Annons
Recension

Löparna (Bieguni)Resandet som ett sätt att försvinna

RÖRELSE OCH STILLHET Den polska författaren Olga Tokarczuk har utvecklat en egen romanform som blandar berättelser, iakttagelser och reflexioner. Hon är en av de verkligt intressanta författarna i dagens Europa, skriver Michel Ekman som har läst ”Löparna”.

Publicerad

”Det säger sig självt att ett så stort vetande inte kan vara organiserat; det liknar mest en tvättsvamp eller en havskorall som efter många års växande börjar anta alltmer fantasieggande former. Det är ett vetande som redan har uppnått sin kritiska massa och nu övergått i ett annat stadium – det tycks kunna mångfaldiga och organisera sig självt i de mest komplicerade och bisarra former. Associationsbanorna är udda, likheter uppstår på de mest oväntade ställen.”

Denna beskrivning av en gammal, encyklopediskt kunnig professor i religionsvetenskap i polskan
Olga Tokarczuks nya roman
Löparna kunde stå också för den personliga romanform hon har utvecklat. Tokarczuks romaner har alltid ett övergripande tema som strukturerar textmassan. Däremot saknar de enhetlig intrig, men inte episkt flöde. Helheten byggs upp av dels längre, novellartade berättelser på upp till flera tiotal sidor, dels korta stycken av iakttagelser, reflexioner och anekdoter. Precis som hos den gamle professorn är detta en form som kräver, och bär på, stora mått av kunskap och erfarenhet. Den episka känsla som läsaren småningom erfar uppstår dels genom att dessa ackumuleras, dels genom den sällsamma tingens och platsernas poesi som är så karakteristisk för Tokarczuk.

Annons
Annons
Annons
Annons