Annons
Recension

Tomas Tranströmer. Ett diktar­porträttResa i en diktares inre

LJUSSTRIMMA Staffan Bergsten har skrivit en omfattande biografi över Tomas Tranströmer. Men det är mycket lite vi får veta om privatlivet. Ett diktarporträtt kallar Bergsten hellre sin bok där han väljer att skriva om Tranströmers värld sådan den framträder i poesin.

Uppdaterad
Publicerad

”Mitt liv. När jag tänker de orden ser jag framför mig en ljusstrimma. Vid närmare betraktande har ljusstrimman formen av en komet med huvud och svans. Den ljusstarkaste ändan, huvudet, är barndomen och uppväxten. Kärnan, dess tätaste del, är den mycket tidiga barndomen där de viktiga dragen i vårt liv bestäms. Jag försöker minnas, jag försöker tränga fram dit. Men det är svårt att försöka röra sig i dessa förtätade regioner, det är farligt, det känns som om jag skulle komma nära döden. Längre bakåt förtunnas kometen – det är den längre delen, svansen. Den blir glesare och glesare men också bredare. Jag är nu långt ute i kometsvansen, jag är sextio år när jag skriver detta.”

Så inleder Tranströmer sin levnadsteckning, den som kom att bli bara ett femtiotal sidor lång och publicerades 1993 under titeln ”Minnena ser mig”. Det är en intensivt lysande självbiografisk torso, präglad av poetens mirakulösa metaforskapande fantasi och av hans känsla för vardagliga detaljer och förmåga att skapa både rymd och täthet i sin prosa. Det blev en inledning och några korta kapitel, inte mer. Hjärnblödningen kom emellan och släckte viktiga delar av Tranströmers vänstra hjärnhalva. Efter den stroke han drabbades av i november 1990 kunde han inte fortsätta sin minnesbok. Det är en oerhörd förlust.

Annons
Annons
Annons
Annons