Annons
Gäst

Replik: Individen i fokus för SR:s rekrytering

Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Under strecket
Publicerad

Med anledning av ledaren Jakten på mångfald i åsiktskorridoren (11/2), har följande replik inkommit från Carolina Wikström, HR-direktör på Sveriges Radio:

I en ledarartikel på SvDs webb den 12 februari efterfrågar Ivar Arpi vår syn på mångfald och rekrytering. Det exempel som används kommer från en artikel i Journalisten och påstås vara relaterat till Sveriges Radio. Men eftersom den är en beskrivning från SvT kommenterar vi inte denna del av Ivar Arpis text. Men diskussionen om hur vi på Sveriges Radio speglar samhället i alla delar av vår verksamhet, även inom rekrytering, är viktig och något vi gärna beskriver. Och det är en fråga som engagerar våra medarbetare, som kan ses både från artikeln i Journalisten och i den Facebook tråd från 2014 som också refereras i ledaren, diskussionen har funnit länge.

Den mångfaldspolicy som gäller idag antogs 2015, det gjorde också gällande rekryteringspolicy. I mångfaldspolicyn slår vi fast att mångfald på Sveriges Radio har sin grund i vårt demokratiska uppdrag som helhet. Genom att vi är med och sätter agendan för det demokratiska samtalet har vi ett viktigt ansvar för vilka röster vi ger utrymme i våra program och i vårt digitala utbud. Varje människas unika uttryck och identitet bidrar till mångfalden. Det är också därför individen är i fokus när Sveriges Radio rekryterar, det är personens kompetens som är i fokus, inte vad personen heter i efternamn. Det är inte det mångfald handlar om och inte heller hur vi arbetar med rekrytering. Mångfaldsperspektivet måste handla om vad en person kan tillföra Sveriges Radios utbud och organisation vilket är det vi ska ha i åtanke först av allt när vi anställer personer.

Annons
Annons

Carolina Wikström

HR direktör Sveriges Radio

Ivar Arpi svarar direkt:

I sitt svar påstår Carolina Wikström att granskningen av public service som publicerats Journalisten inte berör SR. Det stämmer inte. Vilket är uppenbart om man läser nämnda artikel. En stor del av artikeln handlar om just SR. Flera av Wikströms egna medarbetare är intervjuade. I min ledare nämner jag bland annat SR-reporten Shamiram Demir vars reportage om barn med slöjor ännu inte har sänts av SR, trots att det är klart sedan länge. Orsaken är oklar. Flera av Wikströms egna medarbetare är intervjuade, varav ett par också nämns vid namn i min ledare.

Att Carolina Wikström väljer att inte kommentera sina egna medarbetares kritik är ytterst märkligt, i synnerhet med hänvisning att ”den är en beskrivning från SvT”. Borde man inte som HR-direktör åtminstone läsa de artiklar man svarar på?

Den mångfaldspolicy som Carolina Wikström nämner, och faktiskt bitvis citerar rakt av, slår fast att etnisk bakgrund är något som vägs in vid rekrytering och även i inslag. Peter Nilsson, som haft huvudansvaret att ta fram en ny mångfaldspolicy på SR, har tidigare beskrivit hur ”En lång rad enheter inom SR har numera egna mål för mångfald som går att kontrollera.” Målet är att ”spegla Sverige som det ser ut”, som det står i policyn.

I mångfaldspolicyn står vidare att ”Mångfaldsarbetet finns med i varje del av rekryteringsprocessen” och att: ”Annonser och intervjuer fokuserar på hur mångfalden säkerställs och upplevs”. Om man menar allvar med dessa två meningar så måste man väga in en arbetssökandes etnicitet eller ursprung, vilket SR gör och vid upprepade tillfälle, såväl i interna dokument som externt, understrukit. Att spegla samhällets etniska mångfald innebär att man måste kategorisera anställdas etnicitet, och även etniciteten i de nätverk reportrarna använder sig av. Bara genom den sortens uppdelningar kan man nå kvantitativa mångfaldsmål.

Ett sätt att få det att låta som att man egentligen går på kompetens är att säga att de som har en viss hudfärg eller härkomst har ”mångfaldskompetens”. Mångfaldskompetens verkar i stort sett betyda att man inte har etniskt svensk bakgrund, inte – som man kanske skulle kunna tro – att man har en särskild kompetens i främmande språk eller en specifik kultur- eller regionkännedom. Om två någorlunda likvärdiga kandidater söker samma tjänst blir det den med ”mångfaldskompetens” som får företräde. Detta är inte kvotering eftersom det handlar om en ytterligare ”kompetens”. Låt vara att den kompetensen är hudfärg, etnicitet eller födelseplats. Det är alltså kvotering, även om eufemismen ”mångfaldskompetens” är ett försöker att dölja det. I stället för att spela med öppna kort och förklara att det är så Sveriges Radio arbetar väljer Wikström att blanda bort korten. Det finns två tolkningar. Antingen skäms SR för den mångfaldspolicy man har eller så förstår man inte vad den i praktiken går ut på.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons