Recension

Film och religion. Livstolkning på vita dukenReligiös tidsanda på vita duken

Film och religion är en antologi som varken skyr Hollywoods massproduktioner eller Bergmans och Tarkovskijs filmer. Ändå är den på ett sätt ensidig, då den enbart handlar om kristendomen.

Under strecket
Publicerad
Annons

Inte tänkte jag på mig själv som filmintresserad. Film - det ser väl alla. Inte kunde jag tro att jag skulle njuta av en bok skriven av hängivna filmtittare om sambanden mellan film och religion. Eftersom det handlar om sakprosa räknade jag med att bli lika uttråkad som vanligt, trots att det där spännande ordet ”religion” fanns med i titeln.

Men Film och religion är ingen tråkig bok, åtminstone inte om man har följt med i populär film de senaste 20 åren. Två engagerade och välskrivande redaktörer har samlat teologer och filmvetare till en antologi som sträcker ut tentaklerna långt utanför akademins väggar. Här skyr man inte Hollywoods massproduktioner, men undviker inte heller Bergmans och Tarkovskijs filmer. Här finns ingen vattendelare mellan lättsmält komedi och splatter-skräckfilm. I den här antologin ryms inte dokumentärfilm, kortfilm, barnfilm, stumfilm och porrfilm, men ungefär allt annat. Alla författare är något på -vetare och texternas ambitiösa form signalerar att boken är tänkt att användas i akademisk undervisning. Det hjälps inte. Den är lika bra för det.
En återkommande utgångspunkt är den att man i filmerna kan avläsa tidsandan. Exempelvis jämför Lars Johansson Ingmar Bergmans Nattvardsgästerna med Daniel Lind Lagerlöfs Miffo för att kunna säga något om hur ”vår” syn på präster och kyrka har förändrats.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons