Recension

Retro/MemoRekonstruktion av en saknad särlings värld

Under strecket
Publicerad
Annons

Dokumentation och upptäcktsfärd i modern svensk danshistoria är ett intressant och ambitiöst projekt från Moderna dansteatern på Skeppsholmen. Startskottet är tre tidiga, mindre verk av Per Jonsson, särlingen. En egen kropp och ande, med en rik och svårbemästrad begåvning. Per Jonsson pendlade mellan gränslöst självförtroende och bottenlös förtvivlan. Han tog sitt liv 1998 och satte därmed själv punkt för en koreografisk insats vars betydelse i svensk dans är obestridlig men på många sätt ännu för tidig att helt och fullt utvärdera.
Per Jonsson blev 42 år och efterlämnar ett 40-tal verk. På Moderna dansteatern visas ”Gabok”, en kvartett från 1982, ”Clamavi”, ett solo från 1992 och ”Gränsfall”, en duett från 1982. Urvalet har givetvis styrts av ekonomiska och sceniska begränsningar. Hade detta varit ett enstaka projekt, hade resultatet känts väl magert. Nu får man se det som inkörsporten till en längre resa.
Vare sig man vill använda
beteckningen rekonstruktion eller re-kreation, är det väsentligt att återskapa medan ursprungliga utövare finns att tillgå. I trion Cecilia Roos, Håkan Mayer och Iréne Hultman är Jonssons koreografier i skickliga händer. Man påminns också om betydelsen av Yvonne Brossets kongeniala ljussättning.

Annons

I foajén kan man betrakta foton på Per Jonsson själv - en av våra finaste och mest originella performers, med en särskild laddning och magi i egna framträdanden. Bakom de unga dansarna på scenen kan man skönja hans linjer och tecken - dansen omgestaltad av andra kroppar.
”Gabok” framfördes ursprungligen på Fylkingen i Stockholm. Det är mer en installation än ren dans. Jan Sandströms dova slagverksvibraton och spröda klockklanger tar scenisk form med hjälp av de skickliga musikerna Rolf Landberg och Dàniel Saur. En yngling (Anders Jacobson) vilar på ett risknippe, insvept i endast ett höftskynke. Kanske är det en Kristus-gestalt. Tre kvinnor (Ingrid Lundmark, Sandra Medina och Lisa Östberg) är måhända nornor,
iförda högst prosaiska kläder. De rör sig i unison treenighet, med emblematiska tecken som givna ritualer. Kanske mäter de ut tidens sandkorn eller matar de helt simpelt osynliga hönor? ”Gabok” glider mellan mystik och drift. Här finns redan Jonssons signum. Signalsystemet. Den unika fraseringen. Snabba överklivningar och spårväxlingar, kasten mellan vila och aktion.

Annons
Annons
Annons