Alien: CovenantNya Alien blir bara tjatig rymdsplatter

Katherine Waterston möter läbbiga rymdvarelser.
Katherine Waterston möter läbbiga rymdvarelser. Foto: Mark Rogers/TT

Androiderna Walter och David är de enda som ”Alien: Covenant”, och därmed också betraktaren, intresserar sig för. Ridley Scott tycks vara inställd på att återanvända en begränsad repertoar av redan använda grepp, skriver Jan Söderqvist.

Publicerad
TT
Foto: TT
Annons

Vi är besatta av gränsdragningar och inbillar oss att vår hud, om vi bara skrubbar den någorlunda ren, samt håller oss borta från hostande medmänniskor, utgör en barriär mot intrång av främmande partiklar. Att vi går omkring med nästan två liter bakterier av externt ursprung, främst i tarmarna, och att dessa utför livsnödvändiga uppgifter åt oss, är det få som är helt klara över. Ty ingenting är ju äckligare än de där nätklippen med insekter som kläcks inne i någon böld eller i någons öra.

De många ”Alien”-filmerna – där våldsamma varelser i raketfart mognar inuti människokroppar för att sedan spränga sig ut, döda sina värddjur och ställa till med maximal förödelse i största allmänhet – exploaterar denna nedärvda skräck för intrång och förorening, som ju har fått en stor del av mänskligheten att överväga något så kuriöst som jungfrufödsel. Men även andra rädslor blir kraftfullt stimulerade: trånga utrymmen, artificiellt intelligenta androider, etcetera. Man kan alltså tala om ett helt litet smörgåsbord av obehag.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons