Annons
X
Annons
X

Claes Arvidsson: Reinfeldt behöver möta större tuggmotstånd

I riksdagen finns det bara ett regeringsalternativ. Det är regeringen. Någon samlad opposition existerar inte. De enskilda oppositionspartierna försöker dock samla sig. Det går så där – allra mest för Socialdemokraterna som till och med har fått in partiledaren i nyordsfloran:

Juholtare = att med stor bestämdhet säga en sak för att nästa dag lika bestämt ändra sig.

Sverigedemokraternas nya strategi är att ge partiet en ny image av ett parti vilket som helst och med socialkonservativ framtoning. Man vill behålla affärsidén men bli av med FF-stämpeln för att komma in i den politiska stugvärmen.

Annons
X

Miljöpartiet står i särklass när det gäller att hantering av den post-traumatiska stressen efter den rödgröna valförlusten 2010. Med två nya språkrör vid rodret fortsätter vandringen bort från det gamla rödgröna alternativet. MP vill snarare förankra sig i mittens breda väljarrike och från den positionen få inflytande över regeringspolitiken och kanske agera kungamakare 2014.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt är den ende som är het när det gäller ett rödgrönt alternativ, men då först inför valet 2014. Han är också ledare för det parti som tillsammans med SD står längst bort från hägrande regeringstaburetter.

Han fick knappast draghjälp av partikamrater som vid helgens kongress drev igenom en återsatsning på sex-timmars arbetsdag och förbud mot bemanningsföretag.

Sjöstedt vill att V ska träda fram som ett grönt alternativ som kopplar ihop den ekonomiska politiken och klimatpolitiken: ”En höginkomsttagare orsakar oändligt mycket mer utsläpp än en låginkomsttagare, män mer än kvinnor, privat konsumtion mer än offentlig konsumtion.” Man kan bara ana hur politiken i V:s Sverigeutopia tar form med skattehöjningar, genderifiering och dirigism med offentlig sektor som paradiset på jorden.

Det är ett Kinderegg av politiskt önsketänkande som knappast passar Socialdemokraterna vars trogna till vänster kan lockas av den både av nyhetens partiledarbehag och av hans politiska förförelsekonster – samtidigt som en återhämtning i opinionen kräver en politik av ett helt annat märke.

Den vägen framåt pekas ut av partistyrelseledamoten Luciano Astudillo som i en debattartikel föreslår en utvidgning av rut och rot (DN den 8/1). Argumenten för ”timavdraget” är i princip desamma som regeringens plädering för rut-reformen.

Om Socialdemokratin inte ska förbli ett Juholtskämt utan i stället bli en – välbehövlig – oppositionskraft krävs ett mer avspänt förhållningssätt till verkligheten. Det innebär att våga en mer borgerlig politik i vilken människor kan känna igen sin vardag.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X