Recension

Håkan RehnbergRehnbergs målningar är hållplatser för förundran

Detalj ur Håkan Rehnbergs ”Utan titel”, 2014.
Detalj ur Håkan Rehnbergs ”Utan titel”, 2014. Foto: MODERNA MUSEET
Under strecket
Publicerad
Håkan Rehnberg, ”Den forseglade ateljén”, 1999-2000.

Håkan Rehnberg, ”Den forseglade ateljén”, 1999-2000.

Foto: PRALLAN ALLSTEN/MODERNA MUSEET
Annons

”Jag gräver ut ögonblicket”. Det är så Håkan Rehnberg beskriver sin målarsession. Det har skrivits mycket om hans skapande. Sveriges stora pennor har utifrån varsitt perspektiv ackompanjerat Rehnbergs konst med begåvade rader.

Det är dock svårt att hitta en fras eller ens en hel essä som fångar Rehnbergs formvärld bättre än han själv. Han tillhör de få konstnärer som förmår att sätta ord på det som de har skapat med sina händer. Det är som om Rehnberg med varje rad lärde betraktaren att inte bara se på hans verk utan på konst överhuvudtaget. ”En målning är ingen bild. Den låter gestens rörelse ligga blottlagd, ständigt akut”, skriver han. På ett förbluffande träffsäkert sätt berättar han hur den brutala handlingen att flå en ål gav honom nyckeln till Tizians målning där satyren Marsyas flås levande.

Annons
Annons
Annons