Annons
X
Annons
X

”Regler för strandskydd ger orimliga resultat”

Ola Hjelm i Norrtälje har av länsstyrelsen berövats rätten att bygga hus på sin fastighet. Därmed blev marken i praktiken värdelös. Han har nu fört sitt ärende till Europadomstolen, skriver hans juridiska ombud Clarence Crafoord och Anna Rogalska Hedlund.

Foto: Lars Pehrson

DEBATT | STRANDSKYDD

Länsstyrelsen motiverar sitt beslut med att allmänhetens tillgång till en vassbevuxen del av en liten insjö som ligger 160 meter bort från tomten skulle kunna hotas.

Sverige har en lång kust och många sjöar – räknar man ihop den sammanlagda strandlinjen motsvarar den drygt tio varv runt jordklotet. Det är därför många fastighetsägare som berörs av de svenska strandskyddsreglerna. Tyvärr kan tillämpningen av dessa regler leda till orimliga resultat för enskilda, när äganderätten sätts ur spel. Ola Hjelm i Norrtälje är en av dem som drabbats. Han köpte en fastighet för ca 700 000 kronor och kommunen gav honom lov att bygga ett hus på marken. Men med hänvisning till strandskyddsreglerna berövade länsstyrelsen honom rätten att bygga huset. Därmed blev fastigheten i praktiken värdelös.

Strandskyddslagstiftningen har två grundläggande syften: Dels ska allmänheten kunna ha tillgång till strandnära natur, dels ska goda livsvillkor för djur- och växtlivet bevaras. Men i Ola Hjelms fall finns inga sådana skyddsintressen.

Annons
X

Allt som behövs är ett besök på platsen för att förstå hur absurt beslutet slår mot Ola Hjelms äganderätt.

Länsstyrelsen motiverar sitt beslut med att allmänhetens tillgång till en vassbevuxen del av en liten insjö som ligger 160 meter bort från tomten skulle kunna hotas om Ola Hjelm fick bygga sitt hus. Länsstyrelsen menar att vassområdet inte är tillräckligt avskilt från Ola Hjelms fastighet. Men fastigheten, som inte har någon strandlinje, är tydligt avgränsad: Utöver staket, diken och en grusväg går också en drygt fyra meter bred asfaltsväg med både bil- och kollektivtrafik mellan fastigheten och insjön. På ena sidan om asfaltvägen ligger Ola Hjelms fastighet, på andra sidan måste man sedan fortsätta omkring 130 meter över åker och äng för att ta sig till vassområdet och vattnet. Någon fråga om villkoren för djur- och växtliv har det inte varit och det har heller inte påståtts av länsstyrelsen.

Mark- och miljödomstolen upprätthöll länsstyrelsens linje att fastigheten inte var tillräckligt avskild från vattnet, med motiveringen att antalet bilar och bussar på asfaltvägen var för lågt. Man hänvisade till att trafikflödet på vägen, vid en femton år gammal mätning, visat sig vara mindre än medeltrafikflödet på det statliga vägnätet, som enligt Mark- och miljödomstolen ska vara ”i storleksordningen 1500 fordon per dygn”.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Äganderätten är grundlagsskyddad i regeringsformen. Det anges där att inskränkningar i äganderättsskyddet bara får göras för att tillgodose ett ”angeläget allmänt intresse”. Det är svårt att se en sådan grund för att stoppa Ola Hjelms husbygge. Enligt regeringsformen, Europakonventionen och Europadomstolens praxis måste också varje äganderättsinskränkning vara proportionerlig – med andra ord får en begränsning i äganderätten aldrig gå längre än nödvändigt och konsekvenserna för enskilda måste vara rimliga. Även i Miljöbalken, den lag som reglerar strandskyddet, anges explicit att inskränkningar i enskildas rätt att använda sig av mark eller vatten inte får gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska tillgodoses.

    **Att det ändå kan **bli så tokigt som i Ola Hjelms fall kan ha flera förklaringar.

    I debatten har förts fram att länsstyrelserna på många platser runt om i Sverige inte har haft tid eller resurser för att kunna utreda strandskyddsärenden på ett bra sätt. Länsstyrelserna har helt enkelt inte kunnat genomföra ordentliga utredningar av alla de aspekter som behöver vägas in utan har fått gå på gammalt material eller rena uppskattningar (Viktor Falkenström, SvD Brännpunkt den 30 mars 2014). Men enskildas rättssäkerhet får inte hotas på grund av hög arbetsbelastning eller bristande resurser.

    En annan tänkbar förklaring kan finnas i följande anmärkningsvärda uttalande i förarbetena till Miljöbalken: ”Generellt bedöms det allmänna intresset av strandskyddet väga tyngre än det enskilda intresset. Att det allmänna syftet väger tungt innebär också att en dispens ska nekas i sådana fall då det uppkommer en skada på det allmänna intresset, även om det i ärendet finns omständigheter som utgör särskilda skäl.” Eller med andra ord: Strunta i proportionalitetsbedömningen – och det spelar ingen roll om det finns särskilda skäl. En sådan inställning är inte förenlig med Europakonventionen.

    Ola Hjelm har nu fört sitt ärende till Europadomstolen, där han backas upp av Centrum för rättvisa. Det är ytterst få anmälningar dit som ens leder till att staten behöver ange sin inställning till klagomålet – men Ola Hjelms fall har nått dit. Staten har bland annat anfört att det som drabbat Ola Hjelm inte är så märkvärdigt – och att han borde ha minskat sin skada genom att börja med jordbruk på den 1600 m2 stora tomten. Men ännu har staten inte presenterat något rimligt svar på den fråga som Europadomstolen har ställt: Var intrånget i Ola Hjelms äganderätt nödvändigt för att säkerställa att användandet av egendomen skedde i enlighet med det allmännas intresse?

    Oavsett hur det går för Ola Hjelm i Europadomstolen finns all anledning för länsstyrelser och miljödomare runt om i landet att ställa sig motsvarande fråga när de avgör liknande ärenden om strandskydd. Och som alltid när det gäller individens fri- och rättigheter måste myndighetsutövningen innefatta en seriös proportionalitetsbedömning – slutresultatet för den enskilde måste helt enkelt bli rimligt.

    Clarence Crafoord

    jurist och chef för Centrum för rättvisa

    Anna Rogalska Hedlund

    jurist vid Centrum för rättvisa

    Båda är ombud för Ola Hjelm i Europadomstolen.

    Clarence Crafoord och Anna Rogalska Hedlund Foto: Centrum för rättvisa
    Annons
    Annons
    X
    Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2

    Clarence Crafoord och Anna Rogalska Hedlund

    Foto: Centrum för rättvisa Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X