Annons
X
Annons
X

Regimer förändras inte genom vapenhandel

Det är en utopi att tro på gradvis förvandling av sådana diktaturer som Saudiarabien, genom vapenhandel och dialog. Att inte förhandla bort mänskliga rättigheter i sin handel med diktaturer stärker Sveriges image, skriver Devin Rexvid, doktorand i socialt arbete.

Saudiarabiens nytillträdda kung Salman.
Saudiarabiens nytillträdda kung Salman.

BRÄNNPUNKT | SAUDIAVTALET

Saudiarabien är inte bara världens största vapenimportör utan även världens största exportör av sharia och wahhabistisk fundamentalism.
Devin Rexvid

Det brutna Saudiavtalet väckte som väntat motstridiga reaktioner. Saudiska människorättsaktivister liksom många motståndare till avtalet i Sverige applåderade regeringens besked att säga upp avtalet. Statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström bedyrade sitt mod att stå upp för människovärdet samtidigt som Wallström antydde att det var ett massivt tryck från medier och medborgare som tvingade fram en uppsägning av avtalet.

Regeringens besked beskrivs av kritiker som en politisk och diplomatisk skandal med långtgående konsekvenser för svenskt näringsliv medan andra tar det som ett framsteg för den humanitära stormakten Sverige. Det uppsagda avtalet ger dock anledning till principiella reflektioner över politiska, diplomatiska och ekonomiska relationer mellan demokratier och diktaturer.

Annons
X

Sverige är inte det enda demokratiska landet i väst som har haft politiska och ekonomiska relationer med sådana totalitära stater som Saudiarabien. Saudiarabien som världens största vapenimportör har fler vapenleverantörer än Sverige. Inget av det här är nytt. Faktum är att västmakter i decennier har legitimerat sin vapenhandel med sådana religiösa diktaturer som Saudiarabiens, som systematiskt bryter mot mänskliga rättigheter, med motiveringen att västmakter måste visa tolerans för dessa länders kultur och religion.

Västmakter och i synnerhet USA gick ännu längre i sina försök att rättfärdiga sina goda relationer med Saudiarabien under det kalla kriget. Efter Sovjets invasion av Afghanistan 1979 bildades en allians mellan USA och Saudiarabien för att befria Afghanistan från den ”förhatliga och gudlösa Sovjetunionen”. Saudiarabien uppmanade sina ungdomar att gå ut i heligt krig mot Sovjet. Reaganadministrationen upphöjde wahhabismens status, som är Saudiregimens statsideologi, till befrielseteologi vilken skulle befria Mellanöstern från kommunismen. Jihadisterna som då kallades för frihetskämpar tränades och upprustades av CIA och fick ekonomiskt stöd från stater på Arabiska halvön. 

Det är heller inte något nytt att västmakter har myntat begreppet islamisk fundamentalism för att skilja terrorister och västfientliga ådror inom politisk islam från islamister som har goda relationer med väst. De västfientliga falangerna av politisk islam behöver dock inte stå för den mest fanatiska tillämpningen av islam utan det är den västallierade Saudiregimen som gör den mest fundamentalistiska tillämpningen av islam och Sharia.

Det är också välkänt att kapitalism och industrialism i Mellanöstern, generellt sett, har spridits av förtryckande nationalistiska och religiösa regimer. Ett civilt samhälle i västerländsk bemärkelse fick därför aldrig utrymme att blomstra. Många av de nationalistiska och religiösa staterna i Mellanöstern, såväl västvänliga som västfientliga, har visat både oförmåga och ovilja att sätta mänskliga rättigheter, demokrati och sekularism på sin politiska agenda. Västmakters ”goda relationer” med dessa stater har därför alltid setts med enorm besvikelse från människorättsaktivisters sida i dessa länder.

**Det som är nytt **och till viss del tycks ha bidragit till det massiva trycket på regeringen att riva Saudiavtalet är att regeringens profil som en feministisk regering som driver en feministisk utrikespolitik har rimmat illa med vapenhandel med ett land som av många uppfattas som en av de få men mest hänsynslösa könsapartheidregimerna i världen.

Det som är nytt är att alltfler människor i Sverige och resten av västvärlden har en direkt tillgång till information om att situationen för mänskliga rättigheter i stort, barns och kvinnors fri-och rättigheter i synnerhet samt yttrandefrihet i Saudiarabien är i strid med alla internationella konventioner. Västmakter inklusive Sverige får det kanske allt svårare att legitimera sina relationer med diktaturer genom den gamla retoriken om respekt för och tolerans gentemot normer och praktiker som är oacceptabla här men tillåtna där.

Diskrepansen mellan den feministiska regeringens och främst Socialdemokraternas ord om att de är fredens, solidaritetens och jämställdhetens väktare och deras handling i form av en ambition om att omförhandla Saudiavtalet blev för iögonfallande för många svenskar. Rapporteringen om Saudiregimens bestraffning av bloggaren Raif Bawadi på grund av anklagelser om blasfemi, som toppen av ett isberg av regimens brott mot mänskliga fri- och rättigheter, ställde många svenskar inför ett etiskt dilemma om Saudiavtalets vara eller icke-vara.

En av de principiella lärdomarna som kan dras av Saudiaffären är att det är en utopi att tro på gradvis förvandling av sådana diktaturer som Saudiarabien, genom vapenhandel och dialog. Det är däremot inte en utopi utan helt realistiskt att i solidaritetens, jämställdhetens och sekularismens namn uppmärksamma och stödja de krafter som sätter sin säkerhet och sitt liv på spel för att bli av med de totalitära regimer som med brutala metoder klamrar sig fast vid makten.

Saudiarabien är inte bara världens största vapenimportör utan även världens största exportör av sharia och wahhabistisk fundamentalism. Islamisk fundamentalism som rörelse tappar andan i Mellanöstern och internationellt om sådana regimer som Saudiarabien och Iran försvagas. Detta är möjligt genom att stötta den rörelse för mänskliga fri- och rättigheter samt sekularism som finns i dessa länder.

Att vara lyhörd för det svenska civilsamhällets krav på att svenska regeringen och svenskt näringsliv inte ska förhandla bort mänskliga fri- och rättigheter i sin handel med diktaturer, stärker Sveriges image som en trovärdig försvarare av mänskliga fri- och rättigheter. Trovärdigheten av regeringens krav på förbättring av situationen för mänskliga fri- och rättigheter i diktaturer avgörs dock av huruvida regeringen ställer sådana krav utifrån principiella ställningstaganden eller för att nå kortsiktiga inrikespolitiska mål.

DEVIN REXVID

doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet

Annons
Annons
X

Saudiarabiens nytillträdda kung Salman.

Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X