Annons

Regeringens flathet undergräver jämställdhetsarbetet

Regeringen har abdikerat i kampen om att ge landets kvinnor möjlighet att kunna agera på lika villkor som männen inom näringslivet. På något annat sätt går det inte att tolka näringsminister Maud Olofsson när hon deklarerar (SvD 2/9) att det inte är politikens ansvar att bolagen har dålig könsfördelning, skriver Claes Borgström (S).

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Tidigare i år skickade Maud Olofsson (C) och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) ett brev till 342 valberedningar för att förhöra sig om hur de arbetade med att få en jämnare könsfördelning i styrelserna. I brevet ställdes inga krav, endast en stilla undran i största allmänhet. Resultatet av detta brev förvånar sannolikt mycket få. Det lär endast vara 77 som har svarat på brevet. Skall detta ses som regeringens svar på att försöka främja jämställdhet i näringslivet kan det inte beskrivas på något annat än ett stort fiasko. Som en kommentar till detta undermåliga resultat deklarerar Maud Olofsson tvärsäkert att det inte är politikernas ansvar för att bolagen har dålig könsfördelning. Maud Olofsson och regeringen kan inte ha mer fel.

För det första. En av förutsättningarna för att ett samhälle ska kunna betraktas som reellt demokratiskt är att kvinnor och män har samma möjligheter till ett brett och jämlikt deltagande på alla samhällsområden. Sveriges riksdag har antagit den principen genom följande formulering av det övergripande jämställdhetspolitiska målet: ”Kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.” Sveriges riksdag och regering har medborgarnas uppdrag att värna och fördjupa demokratin. I Sverige råder inte jämställdhet. Kvinnor som grupp är utsatt för en systematisk diskriminering. Det är ett demokratiskt problem. Det är häpnadsväckande att Maud Olofsson, som varit politiker så länge och som suttit i regeringen i många år, inte tycks ha uppfattat politikens uppgift.

Annons
Annons
Annons