Annons

Lennart Samuelson:Reformerna som störtade Sovjetunionen

På juldagen 1991 förklarade Gorbatjov i ett tv-tal varför han lämnade posten som Sovjetunionens president. En tumultartad epok som inletts sex år tidigare var över. Än i dag tvistar forskare om vilka vägval som ledde till Sovjetstatens upplösning.

Uppdaterad
Publicerad

Efter att 1985 ha inlett ett sedan länge efterlyst reformarbete på det ekonomiska och utrikespolitiska området tog Michail Gorbatjov och andra i kommunistpartiets ledning under 1987 alltmer fasta på att göra upp med de förvanskningar och förtiganden som omgett Sovjetstatens historia. En knutpunkt i partiets mörkaste historia var den stora Moskvaprocessen 1938 då partiets tidigare erkänt framstående teoretiker Nikolaj Bucharin dömdes som spion och omgående avrättades. Hans hustru Anna Larina dömdes till läger och förvisning, och skulle först på 50-talet friges och kunna återvända från Gulag till samhället som rehabiliterad. Hon och sonen Jurij Larin kämpade sedan förgäves i tre decennier för att inte bara få spionanklagelsen upphävd utan även en formell rehabilitering av Bucharin.

Den amerikanske historikern Stephen F Cohen, som tillsammans med Robert Tucker på 1960-talet givit ut ett kommenterat nytryck av stenogrammen från skådeprocessen 1938, uppmärksammades 1973 för sin stora biografi om Nikolaj Bucharin (1888–1938). Cohen lyfte för västliga läsare fram en tämligen undanskymd ledare i bolsjevikpartiet som mot slutet av 1920-talet formulerat ett alternativ till Stalins kollektivisering av landsbygden och forcerade satsning på industrin. I Sovjet var Bucharins öde alltjämt ett tabubelagt tema, trots att ledande agrarhistoriker som Viktor Danilov redan på Chrusjtjovs tid betonat att Stalins vägval 1930 inte var den optimala av de versioner för femårsplanen som debatterats i partiet.

Annons
Annons
Annons
Annons