X
Annons
X
Gäst

Fredrik Johansson: Reepaluutredningens kommunala frontalkrock

Läs mer om Högermarginalen
Norrköping (s) håller inte med Reepalu
Norrköping (s) håller inte med Reepalu Foto: BERTIL ERICSON

Den 24 februari går remisstiden för Ilmar Reepalus s k välfärdsutredning ut. Det innebär att den som vill har rätt att ge sina synpunkter på utredningsförslaget och dess konsekvenser.

Att förslaget är mycket långtgående är ingen hemlighet för den som sätter sig in i dess tekniska konstruktion. Bakom den krångliga redovisningstekniken handlar det om ett praktiskt vinstförbud för en majoritet av berörda företag.

PWC har på uppdrag av Svenskt Näringsliv räknat på förslaget och kommit fram till att 77 procent av de berörda företagen inte kommer att få göra en rörelsemarginal över 2 procent. 24 procent av företagen kommer med Ilmar Reepalus förslag vara tvingade att göra förlust.

Annons
X

Det kan vara värt att upprepa:

24 procent av företagen i välfärdssektorn kommer med Ilmar Reepalus konstruktion vara tvingade att förlora pengar.

Välfärdsutredningen har i praktiken lagt fram ett förslag om vinstförbud. Man behöver inte vara raketforskare, eller ens någon vidare lärd företagsekonom, för att inse att det kommer att få stora konsekvenser. Verksamheter kommer över tid att slås ut. I en del fall, efter mycket kort tid.

Det hela får närmast uttryck av svart humor. För å ena sidan stipulerar utredningen att hundratals företag inte ska få tjäna pengar alls. Å andra sidan ställer den krav på att verksamheten ska kunna drivas på ett stabilt sätt. Inte minst ekonomiskt. Cynismen är magnifik.

Man kan exempelvis göra följande tankeexperiment:

Hur högt kommer en normalhygglig svensk bankkamrer att skratta när en välfärdsföretagare ansöker om en bankkredit på en verksamhet som är förbjuden att göra ett överskott?

Som i alla liknande sammanhang har regeringskansliet gjort en lista över organisationer, myndigheter och företag som man bedömer påverkas av förslaget och som kan förväntas ha relevanta och insiktsfulla kunskaper och uppfattningar. (Detta är de som ombetts att svara. Men alla som vill kan skicka in ett remissyttrande.)

En sådan remissinstans är Region Skåne, som tillsammans med fem andra landsting står på den s k remisslistan.

Under slutet av förra veckan utspelade sig vad som - om man får tro medieuppgifter - knappast kan beskrivas annat än som en fars kring regionens yttrande över remissen.

På sittande sammanträde i regionstyrelsens arbetsutskott lät det socialdemokratiska regionrådet Henrik Fritzon meddela att man inte kommer att svara. Region Skåne tänker alltså inte ha en uppfattning om den potentiellt största förändringen av den privata sjukvårdsmarknaden (på vilken Regionen är en stor kund) i mannaminne.

Det stannar inte där. Det socialdemokratiska regionrådet - i ett sällsynt infall av landstingskommunal resurshushållning - låter till Sydsvenskan meddela att skälet administrativ kapacitetsbrist:

"Vi har lagt kraftiga besparingar på den centrala administrationen för att istället kunna lägga mer pengar på sjukvården. Vi är därför restriktiva med att svara på remisser och svarar bara på remisser där vi tror att våra yttranden kan göra någon skillnad",

Henrik Fritzon skämmer ut sig.

För det första är det naturligtvis självklart att regionens remissvar skulle göra skillnad. Om Region Skånes synpunkter på statens sjukvårdspolitik inte betyder något, vems synpunkter gör det då?

För det andra är detta potentiellt den mest genomgripande strukturella förändring som den svenska sjukvården upplevt på decennier. Och Fritzon väljer att tiga. Är förslaget bra eller dåligt? För skåningarna? För regionens ekonomi? För dess förmåga att organisera sjukvården? Är det realistiskt?

Fritzon tiger.

Det är naturligtvis ett haveri. Undertecknad är ingen stark anhängare av offentlig byråkrati eller centraladministrativa kostnader, men att en av Sverigs största politiska församlingar inte levererar en kvalificerad uppfattning i frågan är ett graverande fattigdomsbevis.

Det verkliga skälet till att Fritzon tiger är inte svårt att räkna ut.

Region Skåne är idag - i likhet med i princip alla regioner och landsting i Sverige - helt enkelt beroende av att det finns privata verksamheter som kan leverera olika former av vård- och andra tjänster.

När (s)-företrädare på riksnivå har utrymme att jaga upp sin egen ideologiska glöd, har Henrik Fritzon en regional verklighet att ta hänsyn till.

Enligt SKL har de landstingskommunala inköpen från privata företag fördubblats det senaste decenniet. Inom primärvård är ökningen än kraftigare, men över hela fältet har beroendet av privata aktörer ökat.

Detta är därför ingen teoretisk övning, utan ett vardagligt faktum. Varje dag får skåningar - på uppdrag av eller med betalning från Region Skåne - vård av vinstdrivande företag.

Det handlar om stabiliteten och leveransförmågan i en organisation som har ansvar för 1,3 miljoner människors sjukvård.Om vad som händer när grundvalen för välfungerande verksamheter ställs på ända.

Då räcker det inte att hoppas på att dessa företag - trots att de inte längre tillåts göra vinst - kommer att fortsätta som vanligt. Då måste man ha ett svar.

Det har inte den socialdemokratiska ledningen i Region Skåne.

I den mån det bokstavligen saknas resurser i "den centrala administrationen" så är jag övertygad om att exempelvis oppositionen kan tillhandahålla nödvändig skriv- och utredningshjälp.

Om det inte duger, så kan jag som boende i Skåne själv volontera att skriva remissvaret. Helt utan kostnad för Region Skånes centrala administration. Behöver inte vara långt. Här är en tänkbar formulering:

"Region Skåne vill med anledning av Välfärdsutredningens delbetänkande Ordning och reda i välfärden (SOU 2016:78) anföra följande:

Utredningens förslag innebär att de ekonomiska marginalerna i de berörda företagen blir så liten att många kan befaras tvingas upphöra med sina verksamheter. Det är en konsekvens som måste ses i ljuset av hur Region Skåne bedriver sjukvård idag.

Då 18 procent av vår verksamhet består av köp från privata aktörer bedömer vi att utredningen riskerar den långsiktiga stabiliteten i regionens verksamhet. Konsekvenserna för Region Skånes förmåga att tillhandahålla god och patientsäker vård kan på goda grunder bedömas som oöverblickbara. Riskerna är betydande.

Region Skåne avstyrker därmed förslaget."

Vill Henrik Fritzon att jag broderar ut texten något - det finns ju centrala frågor kring valfrihet, konkurrens, innovationsförmåga etc som kan vara värda att påpeka - kan jag göra det. Men i grunden är detta vad Region Skåne borde meddela regeringen med anledning av utredningen.

Har regionledningen en annan uppfattning, bör den redovisa skälen för den.

Det hela blir inte mindre pikant av att Ilmar Reepalu inte bara sitter i regionfullmäktige, utan dessutom uppbär andra ledande förtroendeuppdrag i Region Skåne.

Vad som nu sker är att Reepaluutredningen möter en kommunal verklighet där allt inte längre är så enkelt. Ardalan Shekarabi kan möjligen - åtminstone i det korta perspektivet - kosta på sig att hävda att vinst är en stöld från skattebetalarna. Henrik Fritzon kan inte det. Och han är inte ensam socialdemokrat i den kommunala verkligheten.

Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande i Norrköping och tidigare partisekreterare, valde för någon vecka sedan att gå ut i en krönika i Norrköpings Tidningar och förklara att Norrköpings kommun avser inkomma med ett förslag till kompromiss.

Språket är inlindat, men i grunden är det en helt annan syn på frågan än den som ligger bakom Reepaluutredningen:

"Kvartettens [den styrande koalitionen] utgångspunkt är enkel; vi vill i första hand se till att det finns regler och villkor som så långt möjligt garanterar hög kvalite i verksamheten. För att komma dit behövs det en del förändringar jämfört med i dag. För det första behöver vi öka insynen i all verksamhet. Medborgarna ska ha samma möjlighet granska verksamheten oavsett om den bedrivs av privata eller offentliga utförare. För det andra behövs det likvärdiga villkor för alla utförare. I dag har till exempel inte alla skolor samma spelregler, och det är självklart problematiskt."

Stjernkvist tänker också längre och bredare. Över blockgränser och mandatperioder.

"Det finns ytterligare ett skäl varför vi i Kvartetten avvisar utredningens förslag om vinsttak. Det är viktigt med långsiktighet inom vård och utbildning. Det handlar om relationer, och relationer kan ta tid bygga upp, och då finns det inget behov av kortsiktiga lycksökare. Men även de politiska spelreglerna behöver vara långsiktiga, och därför är det viktigt att en hyfsat bred majoritet står bakom spelreglerna. Som bekant är det inte så med vinsttaket."

Hur det går med remissyttrandena i andra landsting och kommuner kommer att bli mycket intressant att följa under de kommande veckorna. Och det gäller också - inte minst - hur organisationen Sveriges Kommuner och Landsting kommer att göra.

Där kommer man inte kunna skylla på resursbrist i "den centrala administrationen". Kommunsverige är skyldigt att förklara vad det betyder för medborgarna om hundratals vård- och skolföretag slås ut.

Region Skåne svarar inte Reepalu Foto: Johan Nilsson / TT / TT NYHETSBYRÅN

Läs även

Annons
X
Annons
X

Norrköping (s) håller inte med Reepalu

Foto: BERTIL ERICSON Bild 1 av 2

Region Skåne svarar inte Reepalu

Foto: Johan Nilsson / TT / TT NYHETSBYRÅN Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X