”Reepalus förslag ett giftpiller till välfärdsföretagen”

Skulle Reepalus utredning bli lagstiftning kommer den skapa omfattande samhällsekonomisk ineffektivitet eftersom den i princip belägger innovation med 100 procent marginalskatt. Det skriver Joachim Landström, som har skrivit två utredningsrapporter till Reepalu.

Under strecket
Publicerad

Ilmar Reepalu.

Foto: Jonas Ekströmer/TT (arkiv 2016)

Joachim Landström

Annons

I min initiala rapport till Reepalus utredning om vinster i välfärden analyserade jag bland annat ursprungsmodellen till utredningens modifierade regleringsmodell. Ursprungsmodellen som jag presenterade argumenterade för att om något bör regleras är det endast i så fall så kallade ”monopoly rents”, mätt i form av rörelseövervinster. I min rapport är rörelseövervinster det som eventuellt kvarstår efter att tre komponenter subtraherats från företagets rörelsevinst. Dessa tre komponenter är (1) effekten av konservativ redovisning, (2) effekten av förekomsten av värdeskapande investeringar och (3) kapitalkostnaden. Utredningens regleringsmodell använder endast delar av pkt (3).

Med konservativ redovisning avses bland annat avsiktlig undervärdering av tillgångar, men där ingår också definitionen av vad som redovisas som en tillgång i företagets balansräkning. För att en resurs ska redovisas som en tillgång behöver (i) företaget ha kontroll över den genom (ii) en inträffad händelse, (iii) och resursen förväntas ge sannolika framtida ekonomiska fördelar, som dessutom ska kunna mätas tillförlitligt. Särskilt dessa erkännanderekvisit, med tonvikt på pkt (iii) skapar betydande redovisningskonservatism för tjänsteföretagen.

Annons
Annons
Annons