X
Annons
X

Reepalu: Vinsten inte den enda drivkraften

Ett krav på vinsttak kan få vissa riskkapitalbolag att lämna välfärden. Men att detta skulle innebära massiva nedläggningar av skolor, vårdcentraler eller annan välfärdsverksamhet är inte troligt, skriver Ilmar Reepalu i en slutreplik.

Ilmar Reepalu, särskild utredare, Välfärdsutredningen.
Ilmar Reepalu, särskild utredare, Välfärdsutredningen. Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

Anders Morin från Svenskt Näringsliv anser i en replik på Välfärdsutredningens artikel, SvD den 8 november, föga förvånande, att Välfärdsutredningen borde räknat vinsterna i välfärdssektorn på ett annat sätt. Att enbart utgå från företagens rörelsemarginal för att bedöma lönsamheten i välfärdssektorn, som Morin förespråkar, är inte rimligt. Rörelsemarginalen säger nämligen inget om vad ägarna faktiskt riskerat. För att analysera företagens lönsamhet behöver resultaten i stället sättas i relation till de resurser som använts för att skapa vinsten. Sådana kapitalavkastningsmått visar på en väldigt hög lönsamhet i välfärdssektorn. Statistiska centralbyrån visar att avkastningen på totalt kapital 2014 var nästan dubbelt så hög som i tjänstesektorn som helhet. Detsamma gäller för avkastning på eget kapital, alltså de pengar som ägarna själva investerat i företaget, som uppgick till cirka 28 procent. Avkastningen på operativt kapital, det vill säga de pengar som investerats i verksamheten och inte i till exempel aktier i andra bolag, är enligt utredningens beräkningar nästan fem gånger högre än i övriga tjänstesektorn. Det är inte rimligt att de skattemedel som avsatts till skola, vård och omsorg i så stor utsträckning används för annat än den välfärdsverksamhet som de var ämnade för.

Ilmar Reepalu, särskild utredare, Välfärdsutredningen.

Foto: Stig-Åke Jönsson/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X