Annons
X
Annons
X

Reepalu: Så skapar vi ordning och reda i välfärden

Det är anmärkningsvärt att det saknas tydliga villkor för vilka som får ta emot offentlig finansiering inom välfärden. Det riskerar att skada medborgarnas tilltro till välfärden och i förlängningen viljan att finansiera den, skriver Ilmar Reepalu.

Vinster i välfärden
[object Object]
Ilmar Reepalu presenterar Välfärdsutredningen under tisdagen. Foto: Stig-Åke Jönsson/TT

DEBATT | VINSTER I VÄLFÄRDEN

Sverige är extremt och avvikande som inte reglerar vinsterna.

Välfärden är inte en marknad som ­andra. Välfärden finansieras gemensamt och är en grundbult i den svenska modellen. Utan en väl fungerande skola, vård och omsorg fungerar inte samhället. Välfärden är därför en angelägenhet för alla medborgare. Vilka villkor som ska gälla för att få del av skattemedel och vilka krav som kan ställas på dem som vill vara med och utforma framtidens välfärd bör därför avgöras inom ramen för en demokratisk process.

Välfärdsutredningen har haft i uppdrag att se över villkoren för privata företag och organisationer som utför offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Under de senaste åren har debatten om välfärden kommit att handla om konkurser, sjunkande skolresultat och orimligt höga vinster. Det finns även oroande fall där rent kriminella orga­nisationer etablerat sig inom välfärden. Det är anmärknings­värt att det inte finns tydliga villkor för vilka som får ta emot offentlig finansiering inom välfärden. Avsaknaden av sådana villkor riskerar att skada medborgarnas tilltro till välfärden och i förlängningen den solidariska finansieringen. Utred­ningen lämnar nu ett antal förslag som syftar till att skapa en större ordning och reda i välfärden.

Annons
X

Utredningen föreslår att ägare och ledningar för före­tag och organisationer som bedriver välfärdsverksamhet ska ha den erfarenhet och insikt som krävs för att kunna bedriva verksamheten på ett bra sätt. Aktörerna ska också ha en rimlig nivå av ekonomisk stabilitet. De som exempelvis felaktigt tagit emot offentliga bidrag eller begått vissa typer av brott ska inte få äga eller leda välfärdsverksamhet. Alla aktörer inom välfärden måste gå att lita på. 

Utredningen har undersökt lönsamheten i de före­tag som är verksamma inom välfärden. Oavsett vilket mått som används, avkastning på totalt kapital eller avkastning på eget kapital, så är lönsam­heten i den skattefinansierade välfärden dubbelt så hög som för tjänstesektorn som helhet. Enligt beräk­ningar som utredningen låtit utföra visar avkastningen på operativt kapital, det vill säga de medel som faktiskt används i verksamheten, på en ännu högre lönsamhet. Det är inte rimligt att en så stor del av skattemedlen i offentligt finansierad ­skola, vård och omsorg tas bort från välfärden och inte används till att förbättra kvaliteten. De resurser som genom demokratiska beslut avsatts för väl­färden bör i första hand användas för att utveckla och förbättra den. 

Välfärdsverksamhet som främst drivs av vinst­intresse riskerar också att få andra negativa effekter än att pengar försvinner ur verksamheten. Väl­färdens syfte är inte att ett fåtal ägare eller inve­sterare ska tjäna stora pengar utan att tillgodose grundläggande samhällsbehov. Därför kan inte frågan om vinstbegränsning utgå från ägarnas eller investerarnas perspektiv utan måste utgå från medborgarnas behov. Välfärdstjänsternas grund­läggande betydelse för medborgarnas liv och hälsa innebär att konsekvenserna vid olika slags misslyckanden kan bli irreparabla för individen och stora för samhället. Med aktörer som drivs primärt av vinstsyftet finns större risker för att verksam­heter skär ned på sådan kvalitet som är svår att mäta och följa upp eller utformar sin verksamhet för att framförallt dra till sig brukare som är förknippade med låga kostnader. Vi kan på flera områden se att vinstsyftande företag har lägre personaltäthet än andra och att systemet har bidragit till en ökad segregation samt ett antal konkurser. För att öka sina marknadsandelar har stora koncerner köpt upp mindre verksamheter vilket minskar mångfalden och valfriheten.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Utredningen föreslår ett särskilt tillstånd för den som vill ta emot offentliga medel. För att få tillstånd krävs att merparten av medlen går till skolan, vården och omsorgen. Ägare ska dock få en rimlig ersätt­ning för de pengar som de själva investerat i verksamheten. Aktörernas rörelseresultat föreslås därför begränsas till en avkastningsränta på operativt kapital. Avkastningsräntan ska beräknas som statslåneräntan ökad med 7 procentenheter. En ­sådan reglering säkerställer att merparten av skatte­medlen stannar kvar i verksamheten och kommer barn, elever, patienter och brukare till del. Enligt utredningens mening är det rimligt att medbor­garna på detta sätt kan styra vad skattemedel ­används till. För att säkerställa att reglerna följs och inte kringgås ska de följas upp i tillsyn. 

    Regleringen skulle, enligt de beräkningar utredningen låtit utföra, kunna medföra att miljard­belopp varje år stannar kvar i och förstärker och förbättrar kvaliteten i verksamheten. Enligt flera undersökningar är en sådan reglering även i linje med en stor majoritet av svenska folkets inställning. Dessutom skulle de flesta av aktörerna tjäna på en reglering som skapar långsiktiga och stabila spelregler inom välfärden. Sådan, eller mer ingripande lagstiftning finns i ett antal olika länder i Europa och har inte stoppat valfrihet eller begränsat mångfalden. I Danmark är till exempel mer än en femtedel av grundskolorna fristående trots att vinstuttag från skolorna är helt förbjudna. Sverige är i den här meningen extremt och avvikande som inte reglerar vinsterna från offentligt finansierade skolor. 

    De flesta som driver företag i välfärden gör det för att de är intresserade av att utveckla verksam­heten. Välskötta företag med rimliga avkastningskrav kommer även fortsättningsvis att kunna ­bedriva verksamhet med offentlig finansiering. Ägare som investerat i välfärdsföretag främst med syftet att maximera avkastningen på sina investeringar och göra övervinster kommer däremot att påverkas, och kan i vissa fall välja att lämna väl­färden. Att en ägare väljer att sälja sina andelar i ett företag innebär emellertid inte att själva välfärdsverksamheten behöver påverkas i någon större utsträckning. 

    En reglering som medför en begränsning av de medel som lämnar välfärden ger möjlighet till fler anställda i vården, bättre stöd i skolan, och högre kvalitet i äldreomsorgen. Den bedöms också göra det mindre intressant för stor riskkapitalägda koncerner att köpa upp små aktörer, vilket gynnar mångfalden och valfriheten. En ökad tilltro till de aktörer som bedriver välfärdsverksamhet ger ­bättre förutsättningar för kvalitetskrav som är mindre detalj­styrande, mer ändamålsenliga och bättre anpas­sade till välfärdens verklighet.

    Utredningens förslag om krav på lämplighet hos ägare och ledning i välfärdsaktörerna samt krav på användningen av välfärdens resurser kan bidra till en större ordning och reda i sektorn. Ordning och reda i välfärden är en förutsättning för medborgarnas förtroende för sektorn. Det är också en förutsättning för att debatten om välfärden äntligen ska kunna handla om det som är välfärdens syfte ­nämligen en god kvalitet för barn, elever, brukare, patienter och för samhället i sin helhet.

    Ilmar Reepalu

    särskild utredare

    Välfärdsutredningen

    Annons

    Ilmar Reepalu presenterar Välfärdsutredningen under tisdagen.

    Foto: Stig-Åke Jönsson/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X