Annons
Recension

Staden och hundarna Redan Vargas Llosa debut var ett mästerverk

Uppdaterad
Publicerad

Vilken mästare är han inte, Nobelpristagaren Mario Vargas Llosa. Det visade han redan i debutromanen, som nu finns i en lysande nyöversättning av den alltid lika pålitlige Peter Landelius. Det rör sig om stark och skrämmande läsning, oavbrutet fascinerande, men den kräver sin läsares ständiga uppmärksamhet. Romanen blev upptakten, eller åtminstone en av upptakterna, till det som den chilenska kollegan José Donoso kallade ”el boom”, en litterär uppblomstringstid med få motsvarigheter i historien. Plötsligt formligen rann det ut mästerverk av Vargas Llosa, Julio Cortázar, Carlos Fuentes och de andra. De flesta är döda eller har slutat skriva, men Vargas Llosa är oförtrutet produktiv.

Staden är Perus huvudstad Lima, och hundarna är eleverna på militärläroverket Leoncio Prado; hundar, som i strikt hierarki och underkastelsekrav. Allt präglat av den machismo som genomsyrar hela samhället: kvinnoförakt, homosexförakt, disciplinkult, våldsförhärligande, pennalism. Fäderna är auktoritära, för att inte säga brutala, vilket i synnerhet gäller två av gestalternas fäder, den veke Ricardos, kallad ”slaven”, och Albertos, kallad ”poeten”. Båda pojkarnas erfarenheter bär spår av Vargas Llosas egna, smärtsamma erfarenheter av sin far, vars later och brutalitet följt honom under hela hans författargärning.

Annons
Annons
Annons
Annons