X
Annons
X

Recensionen gör mig förbryllad

Förra veckan recenserades Susanna Alakoskis nya roman, "Håpas du trifs bra i fengelset" övervägande positivt, i ett antal tidningar. En av recensenterna var Aftonbladets Hanna Hallgren, vars kritik jag ofta läser med intresse. Hallgren pekade i likhet med de flesta andra kritiker på den viktiga tematiken i Alakoskis bok, på hennes inkännande sätt att handskas med olika former av självdestruktivitet och medberoende.

Hon sammanfattar recensionen med att romanen är tematiskt viktig, men stilistiskt mindre angelägen. Alakoskis prosa bjuder inte tillräckligt mycket motstånd för läsaren. "Jag skulle faktiskt önska", skriver Hallgren, "att den samtidsprosa som önskar gestalta samhälleliga orättvisor tog till uppgift att odla litterära stilar som varken nöjde sig med att vila i det igenkännbara eller att anpassa sig efter marknaden. För vad händer med de viktiga emancipatoriska berättelserna när de kan läsas utan motstånd? Troligtvis att deras läsare övergår till att konsumera dem. Om läsaren förvandlas till konsument, kan man fråga sig för vem de emancipatoriska berättelserna egentligen skrivs?"

Annons
X
Annons
X
Annons
X