Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Thoralf Knobloch Realism i skiftande stilar

Apples of Eden. Av Marion Fink. Olja på duk.
Apples of Eden. Av Marion Fink. Olja på duk. Foto: YOUNG ART
(uppdaterad)

Thoralf Knobloch

Genre
Skulptur
Var
Hälsingegatan 43 Tom 29/9

Marion Fink, Young art, Hudiksvallsgatan 4B, Tom 28/9 Kristoffer Zetterstrand, Galleri Peter Bergman, Torsgatan 41, Tom 22/9 Cajsa von Zeipel, Andréhn-Schiptjenko, Hudiksvallsgatan 8, Tom 30/9

Det blåser en realismens vind över konst-Stockholm. På flera ställen i gallerikomplexet kring Hudiksvallsgatan möter föreställande konst i olika former: Andréhn-Schiptjenko visar överdimensionerade skulpturer av Cajsa von Zeipel, nyöppnade Young Art presenterar tyska Marion Finks målningar av människor i olika poser och galleri Flach ställer ut landskapsmåleri av hennes 25 år äldre landsman Thoralf Knobloch.

Det är en vanlig föreställning att man inte skulle behöva lära sig se föreställande konst. Men som redan den amerikanske filosofen Nelson Goodman påpekade så är även realismen en stil, den följer sina koder och konventioner. Eller snarare: den föreställande konsten följer flera stilar, vilket blir tydligt inför de aktuella utställningarna.

Thoralf Knoblochs landskapsmålningar bygger på fotografiska förlagor. Arbetet med dämpad palett och tunna konturlinjer ställer honom i en tradition från Edward Hopper och popkonsten. Kopplingen till dessa konstnärer gör målningarna från den amerikanska landsbygden problematiska: de är stilfullt och habilt utförda men också intetsägande. Först i de verk där Knobloch gör referenserna mer otydliga lyckas motivvärlden väcka intresse.

Annons
X

Marion Finks olika människogestaltningar häftar i skuld till Lucian Freuds måleri, i synnerhet i hur bilderna är uppbyggda. Motivvärlden kretsar kring personer som intar utmanande poser utan att för den sakens skull vara explicit sexuella. I flera verk avbildas människor i ställningar där de närmast verkar slå knut på sig själva. I ”Apples of Eden” skildras ett par kvinnor från ett grodperspektiv medan de skrevande glufsar i sig äpplen. Motiviskt andas Finks målningar en stark frustration, men liksom hos Knobloch fastnar många av verken i sitt formspråk.

Sexualiteten är betydligt tydligare hos Cajsa von Zeipel, vars stora skulpturer av unga kvinnor och män bär referenser både till 1800-talets realistiska skulpturtradition, till exempel Jean-Baptiste Carpeaux, och till samtida klubbkultur.

I den aktuella utställningen möter vi figurer med extrovert klädkod i mer eller mindre pikanta situationer. Skulpturerna placeras ofta mot eller på speglar som för att förstärkas ungdomskultens narcissism. I ett verk tar en ung man ett stadigt grepp om sitt könsorgan och i ”Bedscene” brottar två kvinnor ner en tredje i en säng. Den stora skalan och den teatrala gestiken ger verken dimensioner som gör dem svårfångade. De är spekulativa, men intressanta.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    En kort bit från gallerikomplexet ställer galleri Peter Bergman ut Kristoffer Zetterstrand. Zetterstrand har länge experimenterat med olika former av realism i sina målningar där han kan låta bilder från dataspel möta senrenässans i en och samma målning. I den aktuella utställningen ställs serietidningsestetik mot fotorealism, färg mot svartvitt i olika försök att faktiskt få de stilarna att samstämma. Ibland möts elementen, ibland kolliderar de. I bägge fallen skapar övergångarna nya, intressanta perspektiv på bilden.

    I Zetterstrands konstnärskap finner jag en självreflektion, en metamedvetenhet som jag saknar hos de andra konstnärerna. Att ta sig an en stil, att ställa sig i en tradition, är ett aktivt val som behöver problematiseras för att gå utanför det välkända. Å andra sidan sett kan en sådan reflektion skapa en distans till verket och upplevas som torr och intellektuell. Kanske är det något sådant som Marion Fink och Cajsa von Zeipel vill komma åt. I så fall lyckas von Zeipel bäst.

    Bildtexter:

    Kristoffer Zetterstrand, ”Melting me”, 2012. Olja på duk.

    Thoralf Knobloch, ”Kanu im Eis”, 2011–12. Olja på duk.

    Marion Fink, ”Apples of Eden”, 2012. Olja på duk.

    Cajsa von Zeipel, ”Runkballe”, 2012. Jesmonit, frigolit, spackel.

    Annons
    Annons
    X

    Apples of Eden. Av Marion Fink. Olja på duk.

    Foto: YOUNG ART Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X