Recension

Genius loves companyRay Charles - Genius loves company

Under strecket
Publicerad
Annons

Innan Ray Charles avled i juni hann han slutföra detta album med duetter. Bortsett det lite högtidliga anslaget, som är ofrånkomligt, har det blivit en fin slutpunkt på ett riktigt tungt konstnärsskap.
Till skillnad från en del skräckexempel där duetter gjorts med redan avlidna artister eller där man bara skickat band mellan olika inspelningsstudior handlar det här om fysiska möten i realtid mellan musiker av den gamla skolan.
Somligt är riktigt dåligt, som Elton John-duetten
”Sorry seems to be the hardest word”. Somligt är menlöst, som Nathalie Cole-duetten ”Fever” och den sega B B King-bluesen ”Sinner‘s prayer”.

Men det förlåter man när de fina duetterna med James Taylor, Diana Krall, Willie Nelson och Johnny Mathis lyser upp tillställningen. Allra bäst blir det när Ray Charles och Michael McDonald lyfter Goffin & Kings 60-talsklassiker ”Hey girl” till den himmel där gamle Ray numera bor med innerlig sång, stråkar och västkustvibbar.
Lyssna även på: Ray Charles: Modern sounds in country and western music.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons