Annons
X
Annons
X

Rättsexpert: ”Ett svagt bevisläge”

Ett erkännande som brast i trovärdighet – och som dessutom inte backades upp av annan stödbevisning. Åklagaren har helt enkelt inte kunnat visa vem som dödade ”Romario”, tycker straffrättsexperter som SvD.se talat med.

Foto: PRIVAT, SCANPIX

Senaste nytt

Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN

Tidigare artiklar

Foto: BERTIL ERICSON / SCANPIX

Rättegången

Lena Holmqvist är universitetslektor i straffrätt vid Uppsala universitet.

– Det här här målet handlar om bevisning, helt enkelt. Åklagaren har inte kunnat bevisa att de åtalade har begått de här brotten, säger hon till SvD.se.

– Sen kan man förstås tycka att någon borde ha trätt fram och berätta. Men det förekommer också att någon börjar berätta efter en dom i tingsrätten, och så kan läget vara förändrat i hovrätten.

Annons
X

Förutom ett erkännande har åklagaren inte kunnat presentera bevis för att kunna nå fram till en fällande dom.

– Det har inte funnits mycket att komma med, det har varit ett ganska svagt bevisläge. Det är alltid lätt att vara efterklok och tycka att polisen borde ha gjort ett bättre jobb, men sannolikt var det svårt att utreda i det läge som rådde.

Hur menar du då?

– Det har skett mitt i natten, det har varit många personer i rörelse, och mycket blod på platsen. Var det möjligt att snabbt ta reda på vem som hade blod på sig, och vem som inte hade det, exempelvis.

Hur vanligt är det att en person erkänner – men ändå inte fälls?

– Det är nog inte så vanligt. Men enbart ett erkännande är ju inte tillräckligt för att en fällande dom. Åklagaren har kanske resonerat så att, okej, detta är vad vi fått fram, nu får vi försöka med det.

Det kan finnas flera skäl till att en person gör ett falskt erkännande, enligt Holmqvist, som att ”ta på sig något” för att skydda en annan person. Attunda tingsrätt konstaterar också i sin dom att det finns flera frågetecken kring den 18-årige huvudåtalades erkännande.

Fallet har vissa likheter med målet kring dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani på Kungsholms torg hösten 2007.

En brottsplats i kvällsmörker, flera personer i rörelse, en människa dödas i ett våldsamt och svårbedömt händelseförlopp. Men i det fallet fälldes ändå tre tonårspojkar för grov misshandel och vållande till annans död.

I det här fallet frias samtliga åtalade. Går det att jämföra de här domarna?

– Egentligen går det inte att göra, säger Lena Holmqvist som konstaterar att det handlar om två separata fall.

– Men så som domstolen har resonerat i det här fallet – ett skäl kan helt enkelt vara att bevisläget var mycket starkare i Kungsholmenfallet. Här är det så många alternativa personer som kan ha varit möjliga gärningsmän. Det är ett osäkrare och svagare bevisläge, helt enkelt.

Håkan Westin, universitetsadjunkt i straffrätt, också vid Uppsala, är inte heller förvånad över den friande domen.

– Åtalet byggde till stor del på den huvudåtalades erkännande. Men det måste till stödbevisning också, och här hade åklagaren inte mycket. Dessutom försvagades erkännandet när det visade sig att det fanns uppgifter i hans historia som inte stämde, säger han till SvD.se.

Hur vanligt är det att domstolen inte tror på ett erkännande?

– Det är nog inte speciellt vanligt att det händer i domstol. Oftast stannar sådant vid polisen eller åklagaren, när någon är ute och erkänner i ogjort väder, säger Håkan Westin som inte tror på ett annorlunda utslag om fallet skulle gå vidare till hovrätten.

– Om det handlar om samma material så tror jag på ett frikännande även där. Jag tycker nog att det är en riktig dom.

Annons
Annons
X
Foto: PRIVAT, SCANPIX Bild 1 av 3
Foto: MAGNUS HJALMARSON NEIDEMAN Bild 2 av 3
Foto: BERTIL ERICSON / SCANPIX Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X