Annons

Ivar Arpi:Rätten att tvingas lämna bort sina barn

Barn bakar pepparkakor.
Barn bakar pepparkakor. Foto: ANDERS WIKLUND / TT

Förskoleplikt ska fixa integrationen, tänker regeringen. Som vanligt är det barnen som offras för politiska mål. Om en ny människa ska skapas måste ju staten börja tidigt med sin värdegrundsfostran.

Under strecket
Publicerad

Varje morgon när vi lämnade vår dotter på förskolan stod några barn och grät. Varje morgon. Otröstligt och hulkande. Barn så små som ett år. ”Mamma, mamma, gå inte!”, ropade en pojke. Han var ledsen nästan hela dagarna. Det gick inte över. Det ska sägas att de flesta andra av barnen verkade lära sig att det var normalt att bli övergiven av föräldrarna på morgonen. Att mamma och pappa kommer tillbaka förr eller senare, verkade sjunka in. Men inte för den här pojken. Dag efter dag grät han. Men hans mamma, eller pappa, gick ändå. De hade ju ett jobb att sköta.

Förskönande omskrivningar och nyspråk – av någon anledning excellerar vårt samhällsprojekt just i detta. När det framgick för skolminister Anna Ekström att flera tusen barn slipper gå i förskola och får vara hemma i stället, slog hon fast att barn har ”rätt till obligatorisk språkförskola” (SR 22/10). Rätt att bli tvingad, borde hon ha sagt. Ja, det står så i den famösa Januariöverenskommelsen, som även MP, C och L är med på. När eufemismer är så auktoritärt formulerade handlar de i regel om utrikesfödda. Så även den här gången. Och som vanligt används integrationsfrågan för att flytta fram andra positioner.

Annons
Annons
Annons